Apropå tillit

page_33_thumb_largeJag har fyra operationer i kraniet bakom mig, har under långa perioder inte kunnat tala, och det måste bli en till i maj, och min operatör är född i Turkiet, men uppväxt här, och den modigaste som finns därför att alla andra hade sagt:
– Sorry, kan inte hjälpa dig alls!

Det är nämligen väldigt trasigt, risken att misslyckas var stor med det vi gjorde förra sommaren, och bihålorna är helt krossade inuti, men det syns inte utanpå, och idag hade vi världens märkligaste samtal som få landsmän till mig ens köper, och det gick så här:

– Orkar du med en operation till?
– Men, vad är det du vill göra / ändra på?
– Två saker jag gjort förut kommer inte att hålla i 30 år, möjligen i tre, och jag vill göra om det!!!
– Okej, vad får dig att tro att det ska bli bättre om du gör om det?!? Blir det inte ännu värre, ännu mer trasigt?
– Nej, jag har en teori – som ingen köper i Sverige – men den går ut på att om jag petar rusar kroppens egna resurser till och skapar mer celler, mer ben, lappar och lagar, och jag är ute efter att dra igång den processen och jag har gjort det förr, och då får jag ett resultat som håller i 30 år och inte bara i tre. Men, som sagt, ingen köper det…
– Jag gör det, mycket logiskt! Vi opererar, en gång till, och vad svenskar anser ska du skita i för de är 40 till 100 år efter alla andra, hörde jag mig själv säga – och jag menar det också.

Inte bara för att jag är trippelvårdskadad av svenska arroganta och alkade kirurger utan för att jag har snurrat runt på klotet mycket och föredrar t.ex. indisk vård. Jag vet att självbilden är den att vi har den modernaste sjukvården i hela världen men jag delar inte den – långt därifrån.

Det operatörn säger egentligen är att han kan strunta i den femte operationen, låtsas som det regnar, tuta på och det fungerar i tre år… Jag avgudar denne man för det har visat sig vid flera tillfällen att han ljuger aldrig.

En gång sa han; ”Jag var tvungen att röntga mitt under operationen för jag var inte koncentrerad nog, och visste inte riktigt vad jag höll på med.” En nomalsvensk oärlig sak hade sagt: ”Det är rutin!” för i det här landet ljuger folk hur som, utan att blinka. Ingen moral, ingen ryggrad, ingenting.

Men det värsta han någonsin sagt mig var efter den sista operationen förra sommaren:
– Nu Lena är risken för att ditt kranium ska rasa ihop helt borta!

Man tackar! Det tog en vecka att hämta sig för jag visste inte själv hur illa det var bara att det var svårt, en utmaning.

Vårdskador på sjukhus är vanligt (Läkartidningen)

PS: Det är Trygg-Hansa som betalar alla mina operationer då olycksfallsförsäkringen används, och de har krävt svensk vård. DS.

 

 

 

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds