Hotet mot barnbarnen


Vi lever i en tid där i princip alla går in för att ta livet av de små barnen, och mina barnbarn är inga undantag. Rektorn i deras skola har just bestämt att alla föräldrar ska följa med barnen in genom ytterdörren de första tre skolåren. De får inte gå själva ifrån hemmet eller ifrån parkeringen in i skolan. (De bor på landet i ett samhälle med cirka 2 400 invånare.)

Det är ett påbud som ingen mamma idag vågar sätta sig upp mot, för då ringer skolan till socialtjänsten, och där sitter det ofta riktiga socialfascister.

Du riskerar att få en utredning på dig och om ditt barn inte är fysiskt fläckfritt, så att de nya virusen biter bra på ditt barn, ligger du pyrt till.

Om du har dina barn ute i en lekpark istället för tjudrad vid datorn eller teven kan du få riktigt stora problem. Det är då bevisat att du totalt struntar i dina barn, för de är skitiga – en fläck på byxan! – och du släpper dessutom ut dem till alla pedofiler …

Lekparkerna gapar som bekant tomma, och pedofilnojan är väl utbredd. Jag antar att det är den som ligger bakom att rektorerna vill ha det så här. Är det inte bra då att alla föräldrar tar sitt barn i handen och följer med ända in?

– Nej, för det ger omedelbart budskapet att världen är farlig. Rädda små människor är minst lika farliga som rädda stora.
– Nej, för det tar ifrån dem känslan av att vara kompetenta och klara av saker.
– Nej, därför att i förlängningen leder denna våldtäkt på barnets psyke till att det blir helt livsodugligt.

Brå: ”Man kan således anta att en stor andel av de sexualbrott som begås aldrig polisanmäls. Det innebär att det inte går att dra säkra slutsatser om den faktiska brottslighetens omfattning utifrån kriminalstatistiken. (SOU, 2001:14).”

Vi vet alltså inte ens om det finns så många pedofiler … Kanske bara hjärnspöken? Dagens vargrädsla? Dagens trollrädsla?

Dagens mammor ifrågasätts på ett sätt som jag aldrig har sett maken till
Det handlar inte längre enbart om kravet på att låta politiskt korrekt i munnen utan det ena tokiga påbudet efter det andra sätts nu upp. Dit hör dårskapen att ta ifrån 7-åringar deras självförtroende. (Är man osäker på om ett barn klarar av att ta sig till skolan själv går man bara 400 meter bakom tills man ser att barnet klarar sig galant! Och ler som en sol över den saken.)

Ett annat skäl kan vara mobbningen
Vi har den skruvade idén i Sverige att ett barn som mobbar andra ska stanna kvar i skolan. Offren ska fly, våldsverkaren ska skyddas. Vi gör alltså tvärtom mot alla andra länder där man skyddar offren och tar itu med gärningsmän.

Jag ska fundera på saken, men en idé är nog att jag åker ut före i världen och letar rätt på en psykologisk och psykiskt frisk miljö och att barnbarnen kommer efter. Barn som inte får leka av sig och röra på sig blir slutligen helt galna. Jag har inte råd med förstörda barnbarn.