En junkie mindre

Igår lyssnade jag på en 30-årig västkille som berättade att han var så djupt nere att han var hemlös, pank, isolerad och det var bra för mig att han sa det. Jag gillar då folk meddelar att jag känt rätt. Han är en människa som sagt mig tidigare, för kanske ett och ett halvt år sen, att jag är en människa med ”deep, deep, deep feelings” och är man en sån kan bekräftelser vara bra ibland, och speciellt om det rör svåra saker.

För ganska precis ett år sen lekte han att allt var bra, men jag såg att han använt droger, trots att han officiellt slutat. Han hade tidigare sagt att han rökt på i tio år, men nu slutat, och det är sånt som kan få föräldrar lyckliga, och mig betänksam eftersom det är ganska farligt att sluta tvärt själv. Han har inte slutat nu heller egentligen för han är arbetsnarkoman men han är helt sprit- och drogfri sen ett år. Ett år i Indien skulle han må väl av men det får han upptäcka själv.

Det var inte bara det att han använde solglasögon för han var på väg att bli besatt
Då är det inga ungdomssynder längre utan farligt varför jag skrev en detaljerad text vad jag såg, och han blev helt chockad och mycket, mycket upprörd. Det blev nog en tur och retur till Alaska i bilen snudd, och efter det att jag meddelat vad jag såg sa jag i princip inte något mer men han förstod att jag hade satt ögonen i honom, och att jag studerade honom, men under en total tystnad exklusive att jag ibland sa ungefär; Kul att se dig!

Skälet till att han blev chockad beror på att de tror inte att nån ser, och sånna som föräldrar t.ex. kan vara helt blinda, för det blir för mycket att ens ta in att ungen knarkar, och i vissa fall är det hela så dolt att det krävs en specialutbildad för att ens ”se” men han hade levererat allt verbalt; bytt vänner, solglasögon på sig, en uttalad lust att bli berömd = vill bli sedd, och irrande tankar, och han talade för mycket om att han slutat med droger. Jag märkte att han började bli besatt av bara ordet ”drog” och det fanns tendenser till att sexualisera allt vilket är ett drogsymtom. De som ville lyssna på honom när han föreläste minskade också.

Ett knivskarpt ingrepp och inget mer
Nu minns jag inte ordagrant vad jag sa men det gick ut på att jag var 100% säker på att han använt droger, snacket om att ha slutat var enbart bluff, och jag berättade att det kan vara farligt att sluta själv, och varför, och sen fick han rätt kontakter av mig samt att jag meddelade hur lång tid från nu som det kommer ta innan alla ser en utflippad och jönsig junkie, inte bara jag.

Innan hade han uttryckt att han älskade mig, så vi tillhör nog samma själsfamilj, och normalt sett gör jag aldrig så här. Då fick jag inte göra annat eftersom droganvändandet exploderat. Jag har gjort det några få gånger, varför vi kan påstå att det inte är nån vana jag har, och denna hans kärlek till mig upphörde raskt för han tog bort mig från FB i nån månad – men sen dök han upp igen och ville bli kompis – och jag klickade ja, men sa inget. Jag har aldrig tagit upp detta samtalsämne mer för det behöver jag inte ens för han vet att jag har satt ögonen i honom på livstid.

10157335_678969045473320_4734431561601099002_nIgår frågade jag när han kommer till Europa, och han svarade;
– Det ska jag, inom två år!

Han vet att jag lär dyka upp live, vi är ju främst FB- och Internetkompisar, och han är väl säker nu på att han verkligen har klarat av att sluta på rätt sätt, och det har han och det ser jag bara på ordvalen, och igår berättade han att han hamnat i det högre energiläget då han la ner sprit, tobak och knark, och det märks. Andligheten sticker direkt vid bruk av kemikalier. De blir bara kött, anden sticker direkt. (Jag fick på samma sätt en massa e-brev ifrån en ”norrman” i förra veckan, och jag ser bara på ordvalen att det är en som krökar våldsamt.)

Nu ljuger han inte
Han ljög inte under sin berättelse igår att han var så illa däran att han blev hemlös heller. Han hade haft lite pengar på fickan, för han var helt pank, då han började leta lägenhet, och styra upp allt annat, och han litade på universum, att allt han behövde skulle komma in, och det får vi väl anse att han kan eftersom jag klev in i rätt sekund med silverdolken i handen. Han har själv kallat det hela för det värsta han varit med om, typ.

Jag är mer än nöjd för just den killen ska inte gå under. Så är det bara. Bye, bye Devil.

 

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds