Jämställdhet

314271_477849478914772_1568656201_nJag har tidigare skrivit om de feminina energierna och om du tänker dig ett kärlekspar framför dig kikar mannen på kvinnan för att se vad hon vill. Det ser man mycket tydligt i Indien;
– Mamma är Gud, alla följer mamma.

Jag ser samma sak här på Norra Cypern, och det beror väl på att mannen lever genom kvinnan. Kvinnorna här nere och i Indien accepterar det, som en självklarhet, och hos oss gör man det inte och det är nog en bidragande orsak till att jag ser många olyckliga i Sverige där alla strävar efter att bli lika och inte minst ska kvinnor bli män. Det pågår ett hårt arbete i riket för att göra oss könslösa. De som håller på har aldrig satt sig in i energiernas värld.

Vem leder vem?
Kvinnan kikar däremot inte på mannen – han leder och sätter gränserna ja – men han styr inte flödet för det gör kvinnans andlighet, och den förnekar vi i vårt sekuläriserade land. Hela det tramset är förmodligen vårt största misstag för vi blir som skenande hästar eller båtar på driv.

Denna kvinnans andlighet måste överföras till mannen, så han lär sig att leva spirituellt för livsmål och spiritualitet kan han bara få av kvinnan, och innan det sker kommer han vara en påse ord. Han blir specialist på känslor – dina – men han känner inte sina egna, han är utanför sitt element, och han kan köra smek och smicker till vem som helst men menar inget med det, och det ger honom en flackande blick istället för en stadig och han är bara en liten pojke utan kontakt med sina känslor. Det gömmer han sen via snabba bilar och häftiga påhitt men inne i honom uppstår en tomhet.

11409_442056079197549_1846392381_nGivetvis är han livrädd för att någon ska fatta att han bara är en påse tomma ord men han behöver inte vara det minsta orolig för det försvinner i en verklig förening. Han måste, och jag menar måste, släppa taget om den rädslan. Han är rädd i onödan men män blir det för att kvinnor har en väldig makt över män. Det är inte som man säger i Sverige att män har makt över kvinnor – det är precis tvärtom – som vanligt.

Du har bilden klar för dig?
Han ser på henne, och hon ser uppåt mot den andliga världen och bakom dem finns ett berg som de ska bestiga tillsammans för att uppnå ett jämställd förhållande vilket är basen för att det ska kunna bli en kärleksrelation.

De kommer att få det när de når bergets topp tillsammans, och den grund de har nu är åtskillnad och ett slags vänskap; de vill alltid varandra väl, de skulle aldrig skada den andra, finns inte på kartan, och de tar hänsyn till varandra samt att de är alltid mycket lojala mot varandra.

Där startar ett indiskt arrangerat äktenskap och där nere kallar de vårt system för ”love-marrige” och det som styr oss är sexualitet i åtta månader och sen skiljer sig folk och skaffar nya förälskelser. I jämförelse med det indiska systemet är vårt rubbat, och bevisligen fungerar det illa.

Jag har sagt tidigare att de kvinnor som egentligen har det bäst energimässigt är de som lever i Saudi, och jag träffade flera kvinnor i Indien som kom ifrån Sverige och Finland som jobbade i Saudi och de stormgillade sina liv där. Det beror med stor sannolikhet på att det inte finns så mycket utrymme att läcka feminin energi på, och de jag talade med hade t.ex. aldrig stött på en deprimerad kvinna – hos oss säljs en miljon dygnsdoser lyckopiller främst till kvinnor. Trots det envisas alla med att vi är de enda som lever rätt, och alla andra är idioter.

Det mesta är upp och ner hos oss
I Indien får inte sexualiteten styra alls, och den ska inte ens ha väckts, för såväl mannen som kvinnan bör vara oskuld och efter två, tre veckors äktenskap blommar den via hormonerna och de blir vad vi kallar för ”kära”. Det arrangerade äktenskapet övergår i ett love-marriage, kan vi säga. Vi ligger med folk huller om buller som inte ens är utredda. Ja, inte jag, det där deltar jag inte i. Kvinnor äter p-piller som skruvar om precis hela systemet varför de väljer fel män, enligt forskningen.

För att kunna ta sig upp på bergets topp och skapa ett jämställt förhållande är man i Indien noga, noga med att paren har en så kallad perfect match. De ska komplettera varandra, och ska således inte vara lika alls – de ska just komplettera varandra för att tillsammans bli ett starkt team.

Bra resultat och synbart lyckliga människor
Indien har världens lägsta skilsmässotal, och det föder respekt i mig, varför jag har ägnat avsevärd tid under min tremåndersresa för att ta reda på hur de tänker. Jag har också suttit i timmar och läst av varje kvinna som passerat, och det strålar om 90% av dem, strålar!

En av de saker som anses mycket viktig är att paren ska ha ungefär samma ”värde” på sina jobb, och jag träffade en kvinna som berättade att en indisk berömd skådespelare hade sett till att hans fru, som var okänd och målade lite politiska tavlor, blev känd innan de träffades officiellt – allt för balansens och jämställdhetens skull.

Eftersom han visste att han skulle kopplas samman med henne sen röjde han i hennes ateljé så att de fick en gemensam värdegrund och det var viktigt för deras gemensamma sinnesro längre fram eftersom hon målade rätt provocerande och politiska tavlor ibland. Han fick hålla på ett tag för ateljén var stor. På det sättet undvek han att hon blev känd för att de träffats, och det var ingen som tyckte att det var konstigt att de två sprang på varann sen. Internt var det så att de ingalunda hade samma åsikter jämt, vilket är helt oviktigt eller inte ens önskvärt, men utåt sett hade de samma värdegrunder. Det är däremot viktigt för balansens skull.

Typiskt indier!
manneshisjunde-himlen-150x1501 Min indiska grafikers nya fru fyller för övrigt 28 år idag så nu är det party igen… Innan hon gifte sig med mitt bolags grafiker utreddes detta par i fyra år av respektives föräldrar och jag såg dem dagen före bröllopet, på bröllopet och sen med jämna mellanrum och jag sätter all livserfarenhet jag har på att det kommer att hålla livet ut – just för att de inte är lika.

Jämlikhet – alla ska vara lika – blir vår död, det har jag alltid sagt.

SvD; Riksdagen ska inte skriva ordet ”hen”

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds

4 kommentarer

  1. Jag kanner igen mig i mycket av det du skriver-tyvar. Stammer klockrent pa de flesta i Sverige och jag har i manga ar haft samma kansla. men aldrig kunna satta ord pa det som du gor.Detta blir min sista kommentar och jag far tacka for alla intressanta artiklar och onska dig lycka till med nya foretaget och ditt liv utanfor Sverige!

  2. Jämlikhet, ett bra ord… Jag är fostrad av dessa kvinnorebeller !
    Men dagens samhälle är så korrupt att jag knappt vågar yttra mig om det… utan att upplevas som ETT HOT !

    -_-)”’ Leffe

Kommentarer inaktiverade.