Expressen brakar på

Expressen har uppenbarligen startat en anti-knark-kampanj och vi får se var den landar. De har tydligen hållit på ett år, och har just startat sin publicering, och anslaget är satt. Kokain är inte charmigt.

Låt oss backa bandet lite
När jag var tonåring körde Expressen under ledning av dåvarande chefredaktören en enorm anti-knark-kampanj som fick ”alla” jag kände att använda droger. Jag själv hade enbart tur förmodligen för jag befann mig i USA hela den sommaren, jag var nog 14 år, även om det började redan på våren, om jag minns rätt.

På hösten la många av då de såg i skolan att man faktiskt kände fel
De trodde att de hade alla rätt på matteprovet men hade i verkligheten alla fel. En del fastnade och dog rätt snart, och flera av mina barndomsvänner hamnade i djup livslång och en mycket grov kriminalitet, och jag har därför inte sett dem på 40 år.

En av de som blev tung narkoman var Expressens chefredaktörs egen dotter
Chefredaktören ändrade synen i Sverige ifrån i princip helt neutral – folk visste inget alls –  till att se på missbrukare som paria,  och Stockholmspolisens läkare Nils Bejerot har felaktigt fått för att han skulle vara ”pappa” till det. Då har man missuppfattat doktorn ett par varv.

Efter den artikelserien vände vänner sig mot missbrukande vänner, de få som fanns, och de blev helt sonika utstötta från samhällsgemenskapen. Man skulle absolut inte tilltala dem! Många förlorade också jobbet. Jag kände då som nu att alkohol är den absolut farligaste drogen i vart fall om vi ska tala om våldsbrottslighet.

Det greppet tidningen tog härrör förmodligen ifrån sanningen att ”knark smittar” socialt – vilket det delvis gör – men jag t.ex. ”smittas” inte ens om jag går in i en lokal med 1000 kokanister för jag har sagt nej till knark sen jag var 14 år mycket därför att min far hjälpte mig på traven.

Knark ”smittar” så långt att det är tillfälle och möjlighet det handlar om. Vill jag knarka måste jag a) ha ett tillfälle  b) skaffa mig nån som kan ta fram det. Jag fick inte umgås med de som kunde ta fram det.

Men man kan aldrig hålla någon annan ansvarig för att man börjar eller ens slutar. Man kan inte hålla Expressen ansvariga för att halva Stockholm började med knark men man kan påstå med fog att de gav all information som behövdes; var det fanns att köpa, kostade vad?

Man behandlar rökare väldigt illa i Sverige
De ska stå ute och frysa. På norra Cypern får du inte röka på krogen men de har inte sällan ett luxiöst rökrum med fantastiska skinnfåtöljer. Det där handlar nog mer om att sex av tio svenskar är ett pack, och man är snar att vara genomelak. Vill man bli duktigt illa behandlad i Sverige ska man vara sjuk, garanterat.

Många tiotals år senare ångrade chefredaktören denna artikelserie djupt, och sa att det var det största misstaget han gjort som journalist. Jag vet inte om den ångern delvis berodde på att hans dotter blev drogmissbrukare? Eller för att han förstod att han skapat en het marknad?

Vi får se hur det går för den nuvarande chefredaktören
De har fått in ett tips angående en fest i Linköping, också jag fick in det tipset, och man ville nog ha mig att skriva om det och ”avslöja” att en känd skådis knarkar med rätt farliga kriminella, vilket inte är det minsta ovanligt i den världen, så det var för mig ingen nyhet efter åratal i Stockholms Tingsrätt.

Vad de däremot aldrig tänker på är att folk som är dömda för t.ex. mordförsök kan vända på en femöring, och du kan bli nästa mordförsöksoffer eller mördad. Skådisen borde ha livvaktsskydd nu i princip, med andra ord.

Nej, kokainhandlare är inte charmiga de heller

Har Expressen fått in samma tips som jag fick kommer det snart en skandal om en polis. Allmänheten glömmer skriverier, i samma stund som det kommer nya skandaler, men kokainhandlare drivs inte sällan av harm, hämnd och hat, det är därför de hamnar i rätten ofta, och jag har noll koll på hur hotade de kan känna sig av Expressens nya drive. Möjligen ska även chefredaktören ha livvaktsskydd nu. Expressen går ju trots allt ut i krig mot stora pojkar, se filmer.

Det är också ett tecken på energiskiftet
Människan ska tvingas från dimension tre till fyra, och fem. De som inte ska vara med försvinner oavsett hur och också i hjärtinfarkter i samband med kokainrus.

För mig finns det bara en rot
Alla-ska-vara-lika och identitetsbrist är för mig den stora inkörsporten. Våra jämlikhetsideal skapar drogmissbruk, förutom att det är tråkigt i Sverige, och ju krångligare momsblanketten är, och ju svårare det är att driva bolag, desto fler kriminella får vi.

Unga män vill ha häftiga bilar och vill du ha det är medicinbranchen den som ligger närmast tillhands. Driva korvkiosk, och bli förföljd av vinrusiga myndighetsutövare är inget alternativ.

 

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds