En annan syn på det här med överbefolkning

På måndag blir vi sju miljarder

En artikel i OpEd styrde in mina tankar på det påstådda världsproblemet med överbefolkning. Artikelns författare, Larry Sakin, menar att vi “förökar oss själva till döds”. Nyfödd för nyfödd jobbar vi oss sakta fram mot en total ekologisk kollaps. Global uppvärmning, hungersnöd, krig – allt detta har samma naturliga förklaring.

Vi har blivit för många
Åtminstone är det vad Larry Sakin och flera andra vill få oss att tro. Även på den här bloggen förekommer kommentarer om överbefolkning.

Redan på 1960-talet menade Paul Ehrlich att världen är kraftigt överbefolkad och kan därmed inte försörja hela sin mänskliga population. För många människor inom ett begränsat område gör att resurserna inte räcker till.

Al Gore skrev i sin bok ”Earth in the Balance” följande:

”No goal is more crucial to healing the global environment than stabilizing human population”.

Alla vet att vi blivit för många
Men som humoristen Henry Wheeler Shaw sade: ”Problemet med människor är inte att de inte vet, utan att de vet så mycket som inte stämmer”.

Och vad menas egentligen med ÖVERbefolkning?
Att det är för lite plats? Faktum är att människor alltid levt trångt. Vi klumpar ihop oss i städer och byar för att kunna byta varor och tjänster med varandra.

Samtidigt förblir stora delar av världen helt obefolkade
Om alla fick 100 kvm att stå på skulle jordens hela befolkning få plats i … Texas. Räkna själv.Texas landyta: 678.907 km2 = 678.907.000.000 kvm

Jordens befolkning i januari 2008: 6.639 miljoner 678.907.000.000 / 6.639.000.000 = 102 kvm till varje människa.

Förökar vi oss för snabbt?
Nej, inte det heller. Enligt FN:s egna siffror nådde befolkningstillväxten i världen sitt maximum kring 1970 och sedan dess har tillväxttakten avtagit.

I en överväldigande majoritet av världens länder sjunker födelsetalen
När det gäller hela världen var födelsetalet för år 2000 2,8 och för 2008 2,58. Sveriges befolkning väntas minska med 14 procent fram till 2050.

I FN:s 2007 State of the Future-rapport står det: ”Population may increase by another 2.8 billion by 2050 before it begins to fall, according to the UN’s lower forecast, after which it could be 5.5 billion by 2100 – which is 1 billion fewer people than are alive today”.

Det finns flera anledningar till att befolkningen kommer att minska men den viktigaste är följande: I jordbrukssamhällen är barnen en tillgång. De kan hjälpa till i jordbruksarbetet och de utgör en social säkerhet för sina föräldrar.

I ett utvecklat land investerar föräldrar resurser i sina barn, alltså är barnen en kostnad. Ett lågt födelsetal är en effekt av, inte en orsak till utveckling.

Bilderna på svältande i Afrika upprör, men de är inget bevis för överbefolkning
Etiopien, Sudan och Somalia hör faktiskt till de mindre tätbefolkade länder i världen.

Den indiske professorn Amartya Sen, som fick Nobelpriset i ekonomi 1998, menar att svältkatastrofer sällan eller aldrig kan förklaras med brist på mat.

Hungersnöd uppstår utan att tillgången på mat alls har minskat och i länder som samtidigt exporterar livsmedel. Människor svälter inte därför att de inte kan producera tillräckligt med mat, utan för att de inte har tillgång till odlingsbar mark, för att krig och konflikter förhindrar att de får tillgång till mat eller helt enkelt för att de inte har råd att köpa mat.

Det finns gott om mat
Roger Revelle från Harvard University kom fram till att Afrika, Asien och Latinamerika skulle kunna försörja 35 till 40 miljarder människor bara genom att använda vatten på ett mer effektivt sätt.

Enligt FN:s FAO (Food and Agriculture Organization) har världens livsmedelsproduktion sedan 1948 överstigit befolkningstillväxten med 1 procent.

De enda hinder för jordbrukets utveckling är sådana som sätts upp av regeringar och myndigheter. I FN:s 2007 State of the Future-rapport kan vi läsa följande: ”The global economy grew at 5.4% in 2006 to 66 trillion USD (PPP). The population grew 1.1%, increasing the average world per capita income by 4.3%. At this rate world poverty will be cut by more than half between 2000 and 2015”.

De naturliga resurserna då?

De räcker ju inte till hur många som helst, eller? Nej, kanske inte sett ur dagens perspektiv, men teknologiutveckling gör att vi finner fler resurser och lär oss att utnyttja de befintliga på ett mer effektivt sätt.

Egentligen ska vi inte ens tala om naturliga resurser. Alla resurser är resultatet av människans arbete. En resurs blir en resurs först när vi lär oss att utnyttja den.

Ett bra bevis är IT-revolutionen

Plötsligt lärde vi oss att man kan tillverka datachip och fiberoptik av sand – ett av de rikligast förekommande ämnena i världen. Människor gör inte slut på resurser. Vi skapar dem. Under förutsättning att vi tillåts att göra det.