Helt otroligt

n

På väg till bilen, när jag skulle lämna Västmanland, såg jag en gumma med käpp i höger knotig hand, och jag frågade om hon behövde hjälp. Hon stod blixt stilla, och hon sa mig:
– Kan du hjälpa mig med soppåsen?
– Visst!

Jag gick emot henne, tog soppåsen och kilade över planen, som kan ha rört sig om tjugo meter, och sen frågade jag om hon behövde mer hjälp?
– Nej, men vad ska du ha för påsen?
– Va?!? Ha?!?
– Betalt?!?
– Men snälla du, jag är betydligt yngre och piggare än du, inte ska jag ha något!!!
– Då får du en kram, sa gumman och där stod vi och kramades på gårdsplanen, och efter den frågade jag henne – fast man inte får det – hur gammal hon är.
– Nittio, och jag har haft tvättstugan idag och det är ingen hiss ner, och dörren är tung.

I Indien säger de; de gamla är Guds gåva till oss
I det här landet är ni inte riktigt kloka. Jag har inte hämtat mig än! En nittioåring som frågar mig vad jag ska ha BETALT för att gå 20 meter med hennes soppåse, skäms alla ni som lärt henne det!

Hon har byggt det här landet.

Apropå svag måste jag nog ändra mitt telesvar (efter nästa operation) för jag skrämde ett brottsoffer… Han hamnade i det, och fick slag, jag lät så ynklig. Han är inte svensk utan invandrare. Nån svensk har inte reagerat än och ibland tror jag att samtliga landsmän är lobotomerade.