Hotell Paradiset

Nationalisten jag intervjuade för ett tag sedan har gett mig en film, som har spelats in i Bulgarien, och som heter ”Hotell Paradiset” förmodligen för att jag ska förstå att det är problem med östländernas folk.

Jag har varit rätt mycket i Bulgarien och även Rumänien, samt bott granne med en kommunist-ingenjör, och studier av dessa folk är mycket, mycket viktiga därför att man lätt ser det jag kallar för ”kommunistförstörd” och det kommer ta tio eller tjugo generationer att bota vad planekonomin ställer till med.

Kommer aldrig att kunna försörja sig
Nu var kommunist-ingenjören galen på allvar på grund av alkoholproblem men jag anser att jag ”såg” det jag vill kalla för en kommunist-förstörelse i honom, också. Jag har korn på symtom, och som jag upplevde honom var han 80% kommunistförstörd och 20% Dry Drunkare.

De vet inte hur man försörjer sig, t.ex. De vet inte ens att man ska det. De vet inte hur man arbetar. Han hade fått en fet lönecheck av partiet i 30 år, sen föll kommunismen, och han fick sparken. Jag betvivlar att han ens var utbildad som ingenjör, mycket lite som tyder på det. Han ”fick” nog den titeln som god kommunist, och en lön därefter. Hans fru hade aldrig arbetat i hela sitt liv, de skaffade något hotell de inte klarade av att driva. Varje dag plågade han en 14-årig jänta och tvingade henne att lära in massor:
– Du ska ha ett bra arbete så du försörjer mig.

Vi är bara efter dem
Vi har samma sak på gång hos oss – totalt ansvarslösa människor – och vi är i början av det hela med folk som får miljonjobb för att de har rätt partibok, inte för att de kan något. Dugliga tjänstemän försvinner eller slutar, få orkar jobba som lärare, och så vidare, och samhället korrumperas allt mer. Ingen tar ansvar, ingen gör något, alla bara leker.

Jag hörde t.ex. på radion sist jag var i Sverige att arbetsgivare ska inte få begära utdrag ur Rikspolisstyrelsens belastningsregister, och det leder till att fler bolag flyttar ut och färre vågar anställa, och när det genomförs har vi den situationen att icke-kriminella kan bli brädade av en som har förfalskat betyg och intyg, vars kriminalitet nu är skyddad av lagen och staten, och ännu fler icke-kriminella unga drar till Norge för att jobba där.

Det leder också till att kriminella utifrån åker till Sverige, som blir ett paradis, eftersom du inte ens behöver visa vem du är vid en anställning. Du kan till och med bli intervjuad på TV i Sverige enbart för att du är kriminell.

Det leder också till att det ”gör inget” om man begår lite brott, för det blir ändå aldrig några konsekvenser, och frågar du mina indiska boys lär de svara:

”Jag skulle aldrig våga begå brott, det kan sluta med att jag mister hela familjen, hem, jobb, allt – jag får bo i ett dike, svälta, ingen vill gifta sig med mig.”

Den indiska pojkens tankar kallas på fackspråk för allmänpreventionen – alla vet att det är för dyrt att begå brott – man avstår – man får psykologisk hjälp att avstå.

 

 
Hotell Paradiset paylaşan: Vrs77

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds