Jag börjar bli senil…

Det är väl gammal man börjar bli när man får minnen åter i rekordfart i skallen? Idag på sta´n sprang jag på en affisch, och den fick mig plötsligt att minnas då min egen bok ”Häktad på sagolika skäl” åkte T-bana i flera veckor. De hade den som T-banereklam inne i vagnarna, vilket kändes skumt för mig, samt att det retade upp samtliga kriminalromansförfattare i hela landet.

Det var på den tiden det nästan var fult att skriva sån´t  d.v.s. alla kolleger visste att man skrev en deckare av ekonomiska skäl vilket jag egentligen inte gjorde för den skrev jag för att jag blev arg.

1506020_201003030088474_1410126282_nDet är mycket trevligt att bli äldre
I vart fall om man vistas mycket i Indien för de ääälskar äldre.
– De äldre är Guds gåva till oss, säger ungdomarna.

Jag gillar det skarpt, i vart fall, och jag har förstått att det inte är så i Sverige, och jag förstår det inte mer än att jag vet att åldersförakt ingår i fascistbygget.

Man måste odla fram en generation som värjer sig mot äldre, eftersom de är de enda som kan varna unga, om man tagit bort historieundervisningen vilket man i princip har i de svenska skolorna.

En annan bra grogrund är att befolkningen är feg och falsk, och det är svensken. Folk har fruktansvärt svårt för att säga som det är, och det beror kanske på att det är ytan – allt ska vara perfekt – som är viktigt.

Omvärlden har börjat reagera
Det produceras en och annan skrift, nåt TV-bolag i Ungern skulle studera oss, och jag bad nationalisten att fundera idag; VAD är det som ska räddas? VEM ska räddas? VARFÖR ska ”svensken” räddas?

Ibland skäms jag för att vara svensk

Svensken en feg jävel

Svensken är en feg gnällspik

Den fega svensken

Svensken, det fega rädda folket

Antingen är svensken extremt feg eller djupt deprimerad.

Här har vi en ytis som vill tala ut:

Varning i förväg: Wall of text, ta dig igenom den på egen bekostnad.

Hade jag varit svensk..då jävlar hade jag skämts över mitt folk.

Efter alla mina möten med svenskar (ni är ju överallt ) har jag fått några generella intryck utav vad ni är för ett folk. Jag vet att folk brukar tala om att generalisering är dåligt och att man ska ”tala om individen” men eftersom ni på flashback är så måna om att generalisera blattar så får jag säga varför jag är tacksam för att ej vara svensk.

Den absolut största skammen ni svenskar bär (detta är ur den icke-svenska betraktarens ögon) är nog eran brutala feghet. Jag påstår inte att varenda svensk är feg men generellt sätt är svenskar en väldigt konflikträdd befolkning. Ens i vardagssituationer ser jag hur svenskar hellre rycker på axlarna likgiltligt istället för att säga till gatuköksturken att man fick fel sås på kebaben. Om en man står i vägen för en svensk som ska gå igenom en korridor väntar svensken hellre tills att mannen upptäcker honom stå där och vänta än att knacka på axeln och säga ”Ursäkta, jag ska förbi”.

Det sistnämnda exemplet har jag flera gånger sett med egna ögon, inte just i en korridor men i olika situationer där någon har blockerat vägen och en svensk ska förbi.

Vad mer? Hela den svenska politiska fasaden är patetisk. Alla etablerade politiker är extremt fega och väljer att ducka undan viktiga frågor istället för att tackla dom och kunna förklara VARFÖR man inte är rasist bara för att man vill bekämpa hedersvåld. Jag menar, om Jan Helin är så jävla rädd för att någon vegan ska skrika rasist om han skriver en artikel om Malmös stora problem med hedersvåld, då kan väl herr Helin FÖRKLARA varför man INTE är en rasist samt varför problemet MÅSTE upplysas.

Den politiska korrektheten i Sverige är lite speciell från övriga västvärlden. Jag börjar nästan bli övertygad om att den är kulturellt betingad. Och detta säger jag inte efter att ha sneglat på eran patetiska journalistkår, ens politiska diskussioner med svenskar i vardagen (i personalrummet när jag har varit vikarie, rökpaus efter att ha jobbat i butik etc) har jag upplevt som extremt torra, falska och fega. Glömmer ALDRIG när jag började snacka om gängvåld med några lärarkollegor och sedan såg hur de utbytte blickar samt flackade med blicken fram och tillbaka mellan mig och tomma luften, nervöst, när ämnet började beröra ”förorten” och hur detta var kopplat till olika gäng som hade börjat skjuta lite hejvilt nyligen. De började snacka om ”lågprioriterade områden” och fick det hela att låta som om att någon politiker bakom ett bord misskötte sitt jobb vilket resulterade i frustrerade ungdomar som införskaffar en pistol… Fyfan vad jag är glad över att jag föddes med en ryggrad, tänkte jag då. Läs mer

Cause_Effect_Fascism

 

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds