U-daterad; Klansamhället, och hånet av folket

Som jag har konstaterat många gånger tror vi att vi är världsledande och moderna
10377350_10203731660003722_1294389093267269712_nSverige är en mycket ung nation, och det är inte länge sedan Stockholm fyllde 700 år. I Nigeria har man haft samhällen i tusentals år före Kristus födelse, och jag talade med tre av Nigerias nuvarande medborgare igår; två jurister och en bankkvinna.

Vi talade om den enorma korruption Nigeria brottas med, och man har ingen som helst lösning. Inte ens om presidenten vill kan man få bort den för den är bergfast via klaner, och jag testade igår och frågade ett par svenskar, och de ser då ett omodernt u-land framför sig, som har problem med korruption.

Jag tror att det är väldigt fel för Nigeria är före oss
Våra ”demokratiska” opportunistfamiljer och klaner byggs nu i den tredje generationen, och den kändaste är mediaklanen Wahlgren-Schollin, och som har som signum att ”roa oss” men under ytan ligger väl ett enormt bekräftelsebehov.

Varför har Emilio Ingrossos bok ”La Famiglia” tigits ihjäl? Är det för att han namnger kända personer och lämnar ut väldigt privata detaljer som ingen i media vill ta i hans bok med tång? Läs mer

10533759_752625781442613_9110834439085337660_nOpportunism innebär en klandervärd och oriktig anpasslighet (principlöshet) efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden.

Den andra är Lundell-Persbrandt, där stamfadern är en kompositör, som numera öppet hånar publiken: Däremot tror jag inte du såg mig eller övriga i publiken… Jag trodde att du skulle komma dit och ge mig, och fler med mig, en upplevelse men jag förstod ganska snart att du var där för att ge Dig en upplevelse.
[…]
Jag vet att jag delar upplevelsen med ett flertal andra vilket framgick tydligt när man stod i publikhavet.
Läs mer

Kompositörens existens ger sen en dotter en frisedel till ett medieutrymme som inte ens har bäring, och Persbrandt sa nyligen i media att nya Beckfilmer skulle spelas in, för att det skulle hållas hästar, men också för att ”underhållning till folket” skulle skapas.

När jag såg det uttalandet gick jag igenom ett barns instagramkonto, som ligger öppet därför att familjen Lundell-Persbrandt tränar nu de små barnen i att synas offentligt dagligen, på samma sätt som Schollin-Wahlgren gjorde det metodiskt för 40 år sen, och den 13-åring jag synade har gett oss alla ett bra namn; ”vilken liten svenne banan som helst”.

Två har en kulturell bäring, de andra inte
Lundell är ett textgeni, och många anser att Persbrandt är en mycket duktig skådis, men han hamnar aldrig i Hollywood eftersom han inte kan få arbetstillstånd i USA på grund av tidigare domar för narkotikabrott, varför vi kan påstå att de har sin givna och självskapta plats i offentlighetens ljus i Sverige, även om jag nu anser att en ”offentlig person” är den som är anställd av det offentliga eftersom det har varit så i hundratals år – fram till nu. Idag har man tagit bort synandet av poliser, domare, kommungubbar och istället synas ”kändisarna”, som används till väldigt mycket.

Vi går framåt i tiden; kompositören och skådisen är begravda, bredvid Bellman och Cornelis, och kvar är en medberoende kvinna, som i verkligheten är en nobody men som är ”stor” i kraft av sin sorg efter en berömd far och särbo, kommer säkert skriva en bok, och sen kommer ”problemen” – nämligen barnen, och ett snäpp än värre längre fram barnbarnen.

new_labour_new_fascismDe är då uppväxta i en miljö där man öppet föraktar ”folket”, och de är lärda att vi är ”en liten svenne banan” och de känner alla journalister, redaktörer och mediefolk – om nu gammelmedia lever så länge för ett skäl till att vi håller på att ta död på gammelmedia beror på det här – och det spelar ingen roll om kompositören har skrivit en låt kallad ”Folket bygger landet” för det alla kommer att komma ihåg slutligen är hur han spyr förakt över det ifrån scen. Jag hörde exakt samma sak ifrån en som besökt nån festival i Hudik. De hade mått urdåligt och lämnat i förtid, och det beror nog på energiförändringen. Folk reagerar på självcentreringen mer nu än tidigare därför att vi är på väg bort ifrån den. Kulturmannen är död – men han vet inte om det ännu.

Då har man valt sida, kan man lugnt påstå, och det förklarar också varför kompositören öppet propagerar mot sd, för nu ska såväl det röda laget som det blåa driva ”lille svenne banan” mot just sd. Alla statsvetare vet att om man mobbar ett parti växer det lavinartat.

ytan ser det då ut som om de är emot sd, men i verkligheten är de propagandister i fascistbygget som har pågått länge, och ”betalningen” såg vi nyligen där en av dem kan sniffa kokain på film utan att det leder till ett gripande trots att bevisningen finns bokstavligt in natura, bara att hämta på Expressens redaktion. Jag tror att bloggstammisen Tomten kan ha rätt, med andra ord, när han skriver att de kör i en egen fil avseende lagbrott.

För den som tillhör kompiskretsen är den ekonomiska tryggheten garanterad för resten av livet – på en nivå som vanliga svenskar inte ens kan drömma om. De som tillhör nomenklaturan kan åtnjuta fantasilöner och förmåner, reträttposter och fallskärmar.

Förmåner skapar sammanhållning och förstärker lojaliteten med den/de som bestämmer. Samtidigt skapar de ett främlingskap – levnadsvillkoren för vanliga medborgare har man föga kontakt och deras åsikter har man föga förståelse för. Källa

Dessutom är det inte folket som bygger landet
Krigsindustrin byggde landet, folket rev ner det ledda av alk- och drogfolk där jag skulle vilja forska mer i Per Albin Hanssons rokad då han gör oss till objekt istället för subjekt. Men folket bygger absolut ingenting i nuläget. Folk är tysta, går undan, lämnar landet, håller tyst – det är dödstyst på arbetsplatserna. Många är förvirrade, och det blir man givetvis då ett arbetarparti omvandlas till ett fascistbygge, och det här såg gamla ledande s-människor i kommunerna redan för tio år sen, och de lämnade partiet och sina uppdrag när de förstod att de användes.

OM Nigeria är före oss, som jag då tror, kommer det att sitta svenskar om ungefär 30 år, och säga att det finns bara en lösning och det är att döda hela klanerna; alla barnen, alla kusiner, rubbet! Vi blir aldrig av med dem annars.

Tanken är rätt svindlande men ska vi kika på Nigerias erfarenheter får jag ihop det
Förre JM Anna-Greta Leijon sa i dokumentären om Ebbe Carlssonaffären, hon fick avgå, att det hade påverkat henne men också hennes barn. Visst, för det är den politiska klanen. Det har uppstått en ny klass i Sverige, en politisk klass, knuten till den socialdemokratiska maktapparaten. En nomenklatura – precis som i det forna Sovjetunionen.

Kompisskap och släktskap, ingiften och lojaliteter är vad som ger positioner, inte duglighet och kompetens, och så har det varit inom politiken i två generationer, och nu kommer samma sak inom medieeliten, och de riktigt stora problemen, för oss, är således då Persbrandt-Lundells barnbarn liksom Wahlgrens-Schollins samt Sahlin, Löfvén, Öbergs med flera ska ha toppjobb, och åka privat jetflyg, som faktureras nån statlig organisation.

De kan inget, vet inget, kan knappt skriva, föraktar folket – näringen till sitt folkförakt hämtar man ifrån morfar, pappa och mamma, och sen kör man racet, och då får vi samma resultat som man har haft i Nigeria; det föraktade folket är hungrigt och får ingen mat. Det är exakt den väg kompositören väljer åt generation två, tre, fyra, fem tills vi avlivar dem när han vräker förakt över publiken från scen 2014.
– Jag har gjort mitt val, sa han.

Samma gäng brukar ofta vara antirasister, och det är rätt länge sen jag upplevde att ”antirasisterna” är de verkliga rasisterna, och det är bara att kolla på sånt som foton från Sahlins 50-årsfest; fanns inte en afrikan, asiat eller en svensk arbetare med, så långt ögat nådde, enbart kändisar med förkärlek för landets korrumperade författarkår som gör miljoner på deckare.

När befruktningen sker mellan mediafamiljerna och de politiska familjerna är det kört för oss. Då har vi snart svälten på gatorna men det är också som Sultanen sa mig; de har alla pengarna, alla vapen, men de har inte räknat med den stora planen.

Hur kunde det bli så?
Man blir slutligen alltid som de man föraktade om man inte arbetar med sig själv, och det gör inte materialisterna eftersom det är ett andligt jobb, och den frågan fick jag igår av folket ifrån Nigeria; ”Hur kan ni fostra barn utan Gud?” Jag svarade att om du är lärare och nämner ordet ”Gud” kan du nog få sparken i princip, Gud är förbjuden i Sverige. ”Men då måste ni ha totalt kaos?!?” Jag svarade; ”Ja, milt uttryckt har vi det.”

Eller vad man nu ska kalla tillståndet när vi har en kompositör till ”Folket bygger landet” som öppet föraktar just folket, de lilla svenne bananerna.

De närmsta åren handlar väldigt mycket om just val så man får sätta sig ner och fundera på vad som är rätt och fel, och räkna inte med nån ledning ifrån klanerna.

Här spyr och sniffar kändisbarnen för välgörenhet

Ulf Nilssons bok ”Sverige en öppen anstalt” – han reder ut vår nomenklatura rätt bra i den boken, och står man och spyr förakt över folket från scen tillhör man den.

 

Eliten lär oss för övrigt att Afrika är fattigt. Vi är fattiga, och har enbart skulder. Afrika är världens rikaste kontinent avseende råvaror, korruptionen är problemet, och jag är inviterad nästa jul får jag kolla mer.

10354955_624716154288549_3622401420158323457_n

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds