Kriminalitet

Serdal Denktas är partiledare för demokraterna på norra Cypern.
Jag berättade för Serdar Denktas att jag är djupt imponerad av landets poliskår, och jag frågade om de medvetet satt i system att alla poliser ska vara nästan rara – eller om det är en slump.

Serdar svarade att poliserna är turkcyprioter, och ”vi är kända för att vara fredliga och vi tycker inte om att slåss”. Han berättade också att poliskåren ganska nyligen fått skjutvapen, och det har man aldrig haft förr därför att man inte har behövt ha det.

Han sa också att det finns en outtalad regel att man ska vara extra rara mot utlänningar, och jag berättade för honom att passpolisen tagit mig och att jag stött på poliser ett par gånger, och för mig känns det lite märkligt att känna att de är så goa och rara att man nästan vill krama om dem.

Det fick Serdar att skratta!

Den rena ön
1962 försvinner engelsmännen som herrar på ön, och Cypern är inte längre en kronkoloni, och 1964 sätts turkcyprioterna i embargo och bråket mellan turk- och grekcyprioter kör på fram till den dagen då Turkiet går in, och sätter ner foten 1974.

– Vi kan nu se att embargot också har varit mycket bra. Vi har levt helt isolerade, och innan gränserna öppnade hade vi ingen kriminalitet alls, ingenting. Nu har vi lite, och det startade då det började strömma in folk.

Serdar vände sig till min älsklingstaxichaufför Seral, som är barndomsvän med
Serdar, och bad honom köra oss till ett hotell där man kan gå upp på taket, och se södra Cypern och norra uppifrån och samtidigt. Detta kommer att ske på måndag då vi också ska besöka ”Barbarernas museum” (Museum Barbarian). Vad det är vi ska få se från detta hotelltak är ännu en hemlighet.

Få sitter inne – i Sverige döms 10 000 årligen till fängelse
Idag finns det 167 personer i fängelse på norra Cypern varav fyra är mördare, och samtliga inburade kommer ifrån Turkiet. 250 000 turkcyprioter är inte länge inlåsta och isolerade utan nu är det x antal hundratusen turkar, x antal engelsmän o.s.v. Man vet inte hur många – men en folkräkning är på gång.

Serdar ansåg att det främst rör sig om personrån, och det var ett brott jag kunde läsa om i tidningen i förra veckan. Nio personer hade arresterats för de hade plockat pengar av en berusad på en av nattklubbarna.

I jämförelse med Sverige händer det lika många brott här på ett år som sker på en förmiddag i en enda stad i Sverige men för Serdar och hans landsmän är detta nytt, och ett stort bekymmer.

Jag frågade om de tänker vara stenhårda mot knarket, som de är nu, och han nickade men tillade att om någon blir beroende av droger vill han att de får behandling. Än så länge har man tagit knark vid ett fåtal tillfällen uppe vid universitetet.

Jag sa honom att knarket blir ett gigantiskt problem då rådmän, riksdagsmän, rektorer, journalister, chefer eller lagstiftare med flera börjar punda, och jag såg på Serdar att den tanken hade aldrig slagit honom men han insåg givetvis mycket fort vad som händer med ett samhälle om eliten knarkar. Han såg lätt mörkrädd ut, om vi säger så.

Nu blir man utvisad ifrån norra Cypern om man håller på med brott överhuvudtaget också droger, och jag frågade om de har olika nivåer på utvisningarna t.ex. ett år, tre år eller är alla på livstid?
– Livstid, alltid livstid.
– Jag ska sköta mig, lovar, sa jag.

Det fick Serdar att skratta!
Jag fick hans visitkort innan jag gick så jag har nog fixat mig en turkcypriot till som vill se som sitt personliga ansvar att jag verkligen trivs här.

När vi hade lämnat Serdar sa Jan Mills att han nästan fann det märkligt att förra presidentens son, nuvarande partiledaren för demokraterna, f.d. utrikesministern var tydligt ödmjuk, också han väldigt rar.

Nu kommer Jan att åka tillbaka till Sverige på måndag kväll varför han inte själv kommer få riktig kläm på den äkta jämställdheten som finns här. Det tar ett tag innan man som svensk får kläm på den; men jag sa det till Janne:
– Det du såg är den äkta jämställdheten. Det är därför du upplever honom så.

Vi tror att vi har jämställdhet, och vi har nästan ingen
Vi tror att länder som norra Cypern ingen har, och här är den 100% fullt utvecklad med start på 30-talet. Vi började tala om ”jämställdhet” på 70-talet, och har missuppfattat innebörden fullständigt samt att vi infört jämlikhet i Sverige vilket absolut är jämställdhetens fiende.

En tidigare artikel: om två studenter som utvisas ifrån norra Cypern därför att de startat slagsmål
En tidigare artikel; om ett polis- och kriminalsystem som levererar
En tidigare artikel; om hur kontraproduktiva vi är

Uppdatering;
Serdar ansåg också att man fått ett problem till sedan gränsen öppnades, och det är rattonykterhet. Eftersom södra Cypern har 3,6 miljoner turister, varav minst 80% är där enbart för att supa skallen av sig, förstår jag att det spiller över även hit till norra sidan. De kallar det för ”dagsutflykt till norra sidan” och här används ordet ”rattonykterhet”.