Nästa vikarie; Helena Palena

Jag har semester, första gången sen tidigt 90-tal, men man kan inte bara lämna varför jag nu skaffar mig vikarier, och först ut är bloggaren Helena Palena som jag har varit ute och ätit tillsammans med. Vi bor inte långt ifrån varandra om jag är i mitt minihus. Det var en av mina läsare som skickade ett snigelpostbrev till mig som skrev om henne och tipsade mig för några år sedan.

Helena har ofta väldigt mycket trafik, och har legat på bloggtoppen ofta, och hon är i klass med vad min förra blogg ”Rädda-Sverige.nu” var avseende trafik, och vi bör fråga oss varför?

Mitt svar är att hon ofta skriver det folk tänker men ingen vågar säga
10295767_730450940345387_4308095212223145987_nDet finns alltså ett behov av det. Intressant är att inte heller hon har sett till något näthat, och det har inte heller jag gjort på fem år. Antingen är det uteslutande folk som drar på sig missbrukskretsar (harm, hat, hämnd) som drabbas av det eller så är det dramadrottningar som hittar på för om det fanns skulle såväl Helena som jag råkat ut för det. Jag gissar att det är påhitt. Den typen av folk kan skicka mordhot till sig själva i form av urklippta bokstäver ifrån kvällspressen.

Att jag tar in andra bloggare, som mina semestervikarier, betyder inte att jag håller med dem om allt – eller ens har samma åsikter – men det gemensamma med de som ska bli mina vikarier är att de skräder inte orden. De är inte som svensken normalt sett är livrädda för att yttra sig. De delar det med mig.

1.) Vad hade du för bakgrund innan du började blogga?
2.) Vad fick dig att börja blogga?
3.) Det har varit mycket mediesnack om näthat, jag har aldrig upplevt det, har du?
4.) Har ditt privatliv förändrats av att du bloggar? Författare kan t.ex. ofta uppleva att folk blir rädda för dem.
5.) Jag upplever att gammelmedia springer i bloggen och nyper nya tankar och efter ett par år kan det man skrivit för tre år sen plötsligt vara en sanning för det står i tidningen. Upplever du det?

1) Har frilansat (fotar själv) och försökt få in material på tidningarna under många år. Det är många som vill in i branschen och man ska inte tro att man är något. Jobbade som anställd journalist några år. Hade egen tidning i fyra år.

2) Bara att möjligheten fanns gjorde att jag började. Blogg! Vad då blogg? Jag vill också ha en blogg tänkte jag. Vet hur det funkar på en redaktion och hur många som styr upp en text innan den kommer i tryck. Skriver man en insändare ska redaktören tvätta texten om den alls kommer in. Började blogga 2006 och tänkte: WOW! På en blogg är det du som bestämmer över vad som ska in. Suverän frihet!

3) Näthat! Har jag aldrig upplevt. Förstår knappt vad det är. Storm i ett vattenglas. Man blåser väl upp det hela så makten ska få en anledning att strypa friheten på nätet kan jag tänka mig. Massan, packet får ta del av vad som sker där bakom maktens draperi som aldrig förr. Inte kul för eliten som inte vill oss väl.

4) Mitt privatliv har inte förändrats. Dock frågar folk varför jag inte skriver i tidningen längre. Nä, men jag har ju min blogg säger jag då. Många äldre är inte på nätet. Dessvärre. De får hålla till godo med MSM:s  PK-vinkel på sanningen. Inte bra.

5) Det är många medier som kollar på min blogg. Det ser man på mediacreeper (reversed surveillance). Även utländska medier tittar in. Tror dom korpar idéer bl a från mina skriverier om hälsa och örter och sånt. Mitt inlägg Symaskinsolja och bensin i margarin! har haft över 500 000 besök sen lanseringen 14 november.
Det kanske var det som rentav gjorde att Hanne Kjöller på DN skrev ner margarinet för några veckor sedan. Vem vet. Tror faktiskt att jag  påverkar i min fria ställning. Som bloggare kan man ta ut svängarna och bör göra det som en hyllning till att man inte är instoppad och anställd i ett mediehus vilket kan liknas vid en militärförläggning.

(Prenumerera på konkursverket.se så ser du när jag är åter sen.)

David Palmer kan få vikariera också