Ni ska få något att fundera på

Texten vänder sig främst till bloggstammisarna, och de som anser att jag skriver outstanding och i världsklass, som en del av er säger. Det beror kanske på att jag är fri?

Runt om i landet sitter det en massa nämnder som bestämmer vem som ska få leva och vem som ska dö inom kulturen. Lejonparten sitter i Stockholm, och nu har man bestämt att ”Fria teatern” ska dö, fort!

Vi går också i koppel
Författarfonden har jag skrivit om tidigare. När du lånar just min bok på biblioteket går 76 öre direkt till mig. Du lånar den gratis, och staten betalar för dig till oss. Författarfonden får 126 öre då du lånar min bok, och det är ur den vi söker våra stipendier.

Om man istället betalade ut 76 öre + 126 öre direkt till mig skulle jag heller inte behöva söka stipendier… Hur som, så bestämmer även dessa nämnder i princip vem som ska dö och inte. Det börjar redan på manusstadiet i form av statens litteraturstöd.

All ”privat kultur” kan vi skippa för det finns ingen sådan
Om jag gör något i ABF:s regi är det plötsligt kultur, och 6% moms, men gör jag exakt samma sak själv är det en tjänst, som beskattas med 25% moms. Jag kan inte se annat än att man hårdstyr samtliga in i statens bås. När vi väl är kedjade där bestämmer byråkrater vem som ska få pengar och vem som ska avlivas d.v.s tvingas att sluta.

Du har säkert läst om att privatteatrarna går på knäna, och nyligen var Göta Lejon kk-hotad och förra året höll Operan på att gå omkull för de fick en upptaxering av SKV på tio, elva miljoner då de plötsligt fick för sig att utländska sångare, som sjöng i kanske två dagar på svensk mark, skulle betala löneskatt i Sverige trots att de aldrig kommer få svensk pension eller ringa till Försäkringskassan.

Ett annat system här på Norra Cypern
Norra Cypern är ett pytteland som har en helt annan lösning på det problem det utgör att befolkningen är liten, och att språkområdet är pyttas.

De har ingen moms alls på mat, medicin och böcker
Sen beskattar man författarnas royalty med 10% här i norr och 0% i syd på samma sätt som Irland gör, som också är ett litet språkområde = få tänkbara kunder.

När jag jobbade som yrkesförfattare hade jag i snitt 85% skatt, och vi känner alla till att Astrid Lindgren hade 102%. Om man jämför internationellt finns det, som vanligt, inget annat land som hårdbeskattar sina författare för att den vägen tvinga dem att söka stipendier. Vilket sen väcker en del folks vrede för att ”de går på bidrag” vilket är en sanning med modifikation!

Om vi skulle fråga politikerna
Då kommer de att säga att kultur ska vara i princip gratis för folket och därför har vi det system vi har att staten avlönar på olika sätt kulturarbetarna. Normalupplagan ligger väl runt 4000 exemplar och jag får 4-5 kronor per bok som säljs. Sen tar man betalt för TV-framträdanden och artiklar samt föredrag men utan stipendierna går du inte runt. Det finns inte en sportmössa om du inte skriver deckare eller sex.

Bibliotekstjänst recension avgjorde
På min tid köpte biblioteken in många böcker, och det gör de inte längre. Men en bra recension, som jag tack och lov alltid fick, kunde innebära att de köpte in 3-4000 exemplar.

Man kan fråga sig oroligt om det är en helt tystad författarkår vi har?
Det är anmärkningsvärt att ingen av dem analyserar sönder kriget t.ex. Det kan också vara så att de människor som skulle ha varit författare i vår tid inte är det därför att de anser att villkoren är för dåliga? De har ingen lust att söka stipendier utan lägger yrket på hyllan och är lärare istället kanske?

Är man mycket i media
Ja, då behöver man en livvakt och en sekreterare, och det har vi aldrig råd med även om behover ofta kan vara skriande. Polisen hjälper oss, om man är kändis, mycket väl men vi får inte ha hemliga adresser och det är rent vansinne att vi inte får det. De flesta löser det genom att sätta ett annat namn på dörren. Jag bodde bakom en dörr som det stod ”Carlsson” på.

Vårt system motar bort en hel del författare, tror jag
Det är nog svårt för tysta och blyga t.ex. att ta sig fram idag varför vi heller inte får någon ny eftertänksam Gunnar Ekelöv eller en Nils Ferlin.

Barnboksförfattarna säger att de censureras
Nu vet jag för lite om branschen idag men jag vet att det är marknadsavdelningen och inte redaktionerna som bestämmer numera.

Om det hade varit så på min tid hade mina böcker aldrig kommit ut eftersom Rabén & Sjögrens marknadschef sa om mig: ”Vad är det här för skit? Hon kan inte ens stava!”
– Nej, men hon kan skriva, sa chefen för skönlitterära avdelningen och satte igång tryckpressen. Jag var då 30 år gammal, och hade övat bort kanske 90% av min ordblindhet. Jag bör ha haft ett stavfel per A4 ungefär på den tiden och nu har jag nog inga alls. Det tar ett liv att bekämpa dyslexi.

Stockholms kulturförvaltning vill slakta Fria Teatern
Som en blixt från en klar himmel får vi besked om att kulturförvaltningen föreslår halverat bidrag för innevarande år och inget alls nästa år.

Detta sker under pågående verksamhetsår, där vi har planerat vår verksamhet, skrivit avtal med såväl medarbetare som teaterförlag. Vi har köpt pjäsrättigheter för tre nya föreställningar. Madeleine Sjöstedt uttalade häromdagen att det tar ungefär 1,5 år att förbereda en verksamhet.

Vi har en väl fungerande och uppskattad verksamhet med repertoarteater på två scener. För närvarande har vi sex pjäser på repertoaren. Vår senaste premiär i Högdalen i september ”Svårast är det med dom värdelösa” beskrevs av DN som ”en lysande föreställning om att vara annorlunda”

Vi repeterar nu ”Ren” av Lars Norén, som får skandinavienpremiär på Lilla Scen 8 mars. Senare under våren kommer ett danskt gästspel.

Vi gör ett skolförberedande projekt med alla 5-åringar på Kungsholmen.
Anna Höglund skriver en ny barnpjäs för oss,” Tanten mittemot”.
Därefter kommer ”Den gyllene draken” av Roland Schimmelpfennig i Högdalen, om papperslösa immigranter.

Utan detta anslag kan Fria Teatern inte fortsätta att verka.