29 år av vår svenska historia

Tidigare publicerat 2011.

Jag har läst ut den bok som skrivits av vår FN-bataljons chef Jonas Wærn, ”Cypern – Svenskarnas inledande FN-aktion 1964”, och nästa vecka ska jag ge mig i kast med ”FN på Cypern – Den svenska fredsbevarande insatsen 1964-1993” skriven av Gustaf Welin och Christer Ekelund och båda var underbefäl i vår FN-bataljon. Ekelund var plutonchef och sen bataljonchef och Welin var kompanichef och biträdande generalsekreterare i FN.

FN PÅ CYPERN är en dokumentation av FN-missionen på Cypern 1964-1993- UNFICYP – den hitintills största av Sveriges alla insatser i fredens tjänst.Totalt 25 616 militärer och 2 365 civilpoliser har deltagit i UNFICYP.

Jag vill förstå vår nuvarande naiva tillit till grekcyprioterna
Innan ön delades var grekcyprioten och ärkebiskopen Makarios boss här. Aten ville se honom död och försökte skjuta honom (en av sina egna egentligen) och han flydde, med hjälp av öbor, och dog i hjärtinfarkt. Jag har bara kollat lite i boken men författarna anser att det berodde på att han var för ”turkvänlig”.

Bilden föreställer två turkcypriotiska polismän som griper en turk, bankrånare ifrån Turkiet, och som alla kan se är turkcyprioter inte sällan lika oss i Skandinavien vilket möjligen kan förklara att vårt FN-folk kände för dem??? Numera känner vi inte för dem…

FN-bataljons chef Jonas Wærn skrev rakt ut att grekcyprioterna ville döda turkcyprioterna utan pardon. Han var alltså också ”turkvänlig”. Vi är här mellan 1965 – 1993 och hjälper detta lilla folk, 250 000 individer ungefär, så att de inte ska bli ihjälslagna, och nu är vi med i EU och är plötsligt emot dem.

Hur kan man först hjälpa ett folk i trettio år, och sen gå emot dem?
Skälet till att jag med lätthet kan ta en egen sandstrand en hel lördag, nedanför mitt hus t.ex. beror på att turisterna i Europa lyder och åker inte hit. Syd har 3,6 miljoner turister och norr 0,5, om vi tar med turkar som åker hit som om det vore Åland, men räknar vi bara med oss andra i Europa är det 6000 som tar sig hit årligen.

Tidigare publicerat:
Min tandläkare, född i Turkiet men som är gift och bor här på norra Cypern vill tillägga:
1. Turkish Cypriots though less in numbers than the Greek Cypriots never had a minority status in Cyprus. The Turkish Cypriots and Greek Cypriots have always had the status of two equal peoples.

2. Cyprus was divided not in 1974 but in 1963 due to Greek Cypriot onslaught on the Turkish Cypriots. Hence the Green Line was drawn by the British in 1963 and then UNFICYP arrived in 1964.

Tidigare publicerat:
Vi lever i en tid där eliten i Sverige försöker övertyga folket om att ”mångkultur” är bra, och vissa gillar det och andra inte. De som inte gillar det rapporterar att de blir censurerade i olika forum, får sparken ifrån sina jobb, folk säger upp bekantskapen o.s.v. Vi har också fått en ny grundlag som säger att Sverige är och ska vara ett mångkulturellt samhälle. De som är emot uppger oftast att de är rädda för att vi på sikt blir en minoritet i vårt eget land. Nu, efter det finska valet, har alla de nordiska länderna partier som är emot.

En minoritet i sitt eget land

Jag befinner mig på norra Cypern, som inte finns och som är satt under embargo av hela väst, och på många sätt går de emot tidens tand – och straffas för det – därför att de är en minoritet.

Detta lilla folk, 250 000 individer ungefär, är på många sätt tillsagda att hålla tyst. Deras syn på saken når aldrig väst. Vi har köpt grekernas syn, rakt av. Folket här uppe i norr är barbarer och i syd är de finkulturella, kloka och förståndiga. Den bilden krackelerar rätt snart då man börjar syna den:

Bilden föreställer hur soldater ifrån kolonimakten England visiterar cyprioter före 1960 då Cypern befrias från slaveriet och England inte längre har ön som kronkoloni.
Jag har börjat läsa boken ”Cypern – Svenskarnas inledande FN-aktion 1964″ och den är skriven av dess chef Jonas Wærn. Han skriver väldigt flytande, och är ”pappa” till att äldre här på norra Cypern gillar mig ibland bara för att jag är svensk.

Jag har tidigare skrivit en del om Cypernfrågan, och mer och mer ifrågasatt EU:s och Sveriges hållning, och speciellt vår egen eftersom vi har bytt åsikt radikalt då vi hade den FN-bataljon, som författaren var chef för, här i 29 år. Antingen har Sverige gjort fel i 29 år eller så gör vi fel nu. Vår hållning går inte ihop annars. Gjorde vi inte fel i 29 år gör vi det nu.

Initierad författare

Boken är skriven av en högt uppsatt militär, som inte bor på lyxhotell direkt, och man får i boken följa striderna som var mellan grek- och turkcyprioterna, och som sedan ledde till att Turkiet gick in och ön delades i två länder med en gräns mellan folken. Det är utan någon som helst tvekan två helt olika folkslag och de talar inte ens samma språk. Syd har kunnat resa ut men nord har varit inspärrade i princip sen 1964.

Jonas Wærns uppdrag är att hjälpa två folk, och få dem båda att inte slå ihjäl varandra
”Man har kämpat sig till en efterlängtad frihet, men inte bara för att göra förhållandena i landet allmänt sett bättre, utan också för att träda in i kolonialmaktens ställe och vinna en liknande maktposition. För att helt och fullt uppnå detta krävs en minoritet att regera över.” , skriver bataljonens chef om majoritetsbefolkningen (82%) grekcyprioternas behandling av minoritetsbefolkningen turkcyprioterna (18%) tiden runt 1963.

Det var vad han såg; När England försvinner som Makten, med stort M, vill grekcyprioterna fortsätta att förtrycka och härska över minoriteten turkcyprioterna. Lyssnar man på folk i syd är det min bestämda uppfattning att det vill de än.

Författaren skriver:

”Upprätthållande av lag och ordning innebar nämligen från grekcypriotisk sida att man gick till storms mot den turkcypriotiska bebyggelsen, förjagade turkarna och brände ner eller raserade bostäderna med grävskopor.” (sid 69.)

Bra jobbat!
Det är snart sextio år sedan vår bataljon kom hit, och då får man påstå att grekcyprioterna har kommit väldigt långt i denna sin utrotningssträvan då man får hela världen att sätta embargo på norr, och den senaste dumheten kom för nån vecka sedan där syd krävde att minoritetsbefolkningen i norr ska skiva på att de aldrig får föda så många barn att de blir fler än 25% av hela öns befolkning.

Vi leker med tanken att vi börjar med att skjuta alla samer vi ser när vi går på samejakt
FN blir upprörda, och skickar en styrka som förhindrar blodbad i trettio år. Sen köper vi kompisar, och får alla att förhindrar att mat, och alla andra varor, sänds upp till samerna i Sarek, och sen säger vi att vi kan bli lite snällare om ni samer skriver på att ni får inte bli fler än x antal procent av den svenska befolkningen.

En annan fråga måste ställas
-Varför i hela friden vill EU ha ett enat Cypern? Det handlar om två folkslag, som inte ens talar samma språk. Här i norr används vårt alfabet och i syd det grekiska. De har inte ens samma religion. De ser inte ens likadana ut, och de äter inte ens samma mat. Nyligen gjorda undersökningar visar att de som bor i syd nu inte har några planer på att flytta på sig upp mot norr trots att deras familjer kan ha ägt mark här uppe, och de jag talat med här uppe – som hade mark i syd – har inga planer på att flytta dit om de skulle få tillbaka sin mark.

Ett svårt FN-uppdrag som egentligen aldrig lyckades
När Jonas Wærn är här tampas han med 440 000 grekcyprioter och 105 000 turkcyprioter, som gör vad de kan för att skjuta huvudet av varandra. Det embargo jag hör talas om 2011 påbörjades långt före kriget 1974 så långt att grekcyprioterna alltid har velat svälta ut turkcyprioterna, och då bataljonen kommer hit till ön får den signaler som går ut på att grekcyprioterna ifrån början tror att de ska få FN:s hjälp att mota bort turkcyprioterna, för gott.

Grekcyprioterna höll styvt på att de var greker. Det var såtillvida en sanning med modifikation, eftersom den ursprungliga grekiska befolkningen genom århundraden i hög grad hade uppblandats med andra folkslag som utnyttjat Cyperns förnämliga läge för handel. Men förhållandet att de talade grekiska och levde bland ståtliga grekiska fornminnen, stödde dem nu som varande greker inför omvärlden. Detta var en bra och överlägsen grund för deras propaganda, speciellt i väst. (sid 133.)

FN kom hit p.g.a. en massaker
Natt mot den 20 december 1963 sker en massaker på minoritetsgruppen och barn, kvinnor, åldringar slaktas och det är dessa terrordåd som får FN att besluta sig för att skicka folk till ön. Den tändande gnistan var då grekcypriotisk polis ville visitera några turkcyprioter, som satte sig till motvärn och två personer dödades. Den händelsen får sen hela ön att i princip explodera.

Konflikten har också sin näring, anser författaren, i moderländerna Grekland och Turkiets usla förhållanden till varandra. De har legat i krig med varandra titt som tätt i årtusenden och för bara några månader sedan anhölls turkiska officerare för att de ska ha planerat att störta den nuvarande regeringen för de önskade gå ut i krig mot Grekland.

Det sker samtidigt som Carl Bildt gör sig känd åtminstone i Sverige för att vilja ha med Turkiet i EU
Dels finns det mycket lite här som tyder på att de ens vill det, och hur skulle det gå? Med Turkiet och Grekland vid samma bord? Det går inte… det förstår ”alla” varför man nu säger att Cypernfrågan måste lösas, en gång för alla! Som om greker och turkar skulle gilla varandra mer då… Man har haft omröstning på ön och nord röstade ja till ett enande, och syd röstade nej. Personligen tror jag att nord röstade ja för att de vill bli av med embargot och isoleringen och jag tror att syd röstade nej för de vill inte bli av med 3,6 miljoner turister.

Cypern kommer aldrig att enas, det är mitt stalltips
Möjligen kan man få någon officiell regering för ”Cypern” så att resten av världen blir nöjda men det kommer att spricka mycket fort om syd ska hålla på som de gör och vilja reglera antal födda barn i avtal. Markfrågan är lättlöst; alla som blev av med sin mark i syd respektive nord anmäler sig till FN! Grekland ersätter de turkcyprioter som blev av med sin mark i syd och Turkiet ersätter de grekcyprioter som blev av med sin mark här i nord.

I väst kallar vi det för ockupation
Ibland demonstrerar cirka 3000 individer här i norr att de vill att Turkiet ska ut härifrån men för övrigt firar man det man kallar för ”befrielsedagen” d.v.s. den dagen då Turkiet gick in, och folk jublar, sjunger och dansar – och det sker inte under pistolhot – och runt om i landskapet ser man datumet för befrielsen målat t.ex. på en bergvägg. Min bedömning är den att turkcyprioterna över lag är tacksamma för att Turkiet a) gick in b) är kvar.

En hel värld säger att de gör fel men jag upplever det nog mer som att turkcyprioterna ska hålla tyst, och att det är samma gamla vanliga stil men nu används propaganda och media samt EU-makt. Förr sköt man ihjäl deras fåraherdar.

Det går inte ihop i mitt huvud
Vi var här från 1963 med Jonas Wærns bataljon och fram till 1994 och dessa 29 år förklarar väl varför äldre skiner upp när de får klart för sig att jag är svenska. Om Turkiet ockuperar norra Cypern nu 2011 så borde man säga att Sverige ockuperade norra Cypern mellan 1963 och 1994, och dessutom med hjälp av FN.

Norra Cypern torde vara ett av få länder i världen där folk blir glada då de hör varifrån man kommer.

SvD: Så styrs resmålen *
Demonstration breaks 43-year silence
* En riktig Cyperndag * Tidigare texter om Cypernfrågan * Texter om Norra Cypern

Det är 6,5 mil till Turkiet och 80 till Grekland ifrån Cypern.