Barnens dag; en festival utan dess like

– Vad tänker du på om jag säger BARNENS DAG?
Jag har tagit en bild på vår papperstidning för att visa hur ”stor” den är här på norra Cypern. Om du klickar på bilden två gånger blir den stor. (Jag ser direkt på bilderna vilka barn som är engelska och turkcypriotiska och vilka som är turkiska för turkcyprioterna ser inte sällan ut lite som oss skandinaver medan turkarna är mycket, mycket mörkhåriga.)

Jag har i bloggen, flera gånger, tagit upp det faktum att vi i det närmaste helt saknar äkta jämställdhet och jag märker, varje dag, på olika sätt att den finns här på norra Cypern. Inte minst gäller det behandlingen av barnen.

”Jämställdhet” uppfanns i Turkiet på 30-talet, så det är inte konstigt att jag ser det här. Vi kommer aldrig att få äkta jämställdhet innan vi får en slimmad stat, och ett medborgarstyrt samhälle för det hör ihop.

Vår nuvarande statsminister anser att vi sover samt är barbarer så redan där har han skilt ut sig ifrån oss andra, och är alltså en ”bättre” människa. Du kan lyssna på lejonparten av dem som arbetar i människor; socialsekreterare med flera så är de också ”bättre” människor, och hela socialdemokratin går ut på att de är ”bättre” människor och vet hur andra ska leva. De är socialistiska i ord och fascistiska i handling. Det vet de 60 000 tvångssteriliserade kvinnorna och våra barnhemsbarn från 60-70-talet allt om.

En annan värld
Jag ser det på hur jag behandlas då jag t.ex. är klädd på olika sätt eller då jag talar en god engelska eller verkar vara helt rudis och utan språkkunskaper. Är jag rudis får jag tre gånger mer hjälp än om jag inte är det. Jag behandlas absolut bäst, får mest service, om jag är ”svag”, och jag har testat att gå på kryckor t.ex. I Sverige är det tvärtom, utan undantag. Sverige är ett farligt land.

Barn är det hjälplösaste som finns
Vi är satta att skydda dem, och det föds allt fler barn med ADHD och den typen av hjärnproblem och jag är helt övertygad om att man om hundra år kommer att säga att det var ett konstigt gäng kvinnor på 2000-talet för de trodde att man kan leva som vanligt då man väntar barn.

Det är också så just nu att 10-20% av alla graviditeter slutar i ofrivilliga missfall och bara det borde få oss att tänka till. Det finns ingen som helst medvetenhet i Sverige om ”nästa generation”. Svenskan säger att hon har ”rätt” att supa huvudet av sig, för det gör männen och nu ska vi ha (svensk) jämlikhet, och afrikanskan bara stirrar och undrar om inte svenskan har en enda tanke på de tusentals ägg, nästa generation, som hon bär på. Vi lever som om vi var den sista generationen, och vår statsskuld visar att vi skiter fullständigt i nästa.

Nästa år i april
Så länge som jag kan flyga, och inte är för gammal, tror jag att jag ska skriva upp i min kalender att jag alltid ska befinna mig på norra Cypern då man firar Barnens dag. Nu missade mina barnbarn det i år, för de kommer först ikväll, och de kanske inte ens bör se det? Hur upphöjda barnen är? Det ska bli intressant att få se om de märker denna vecka att mamma är Gud här. I Sverige är mamma ”skämmig” och svarta säger ofta om oss vita; ”De lever som ormar utan nån som helst respekt för sina mödrar!” Jag kan tillägga; ”Svensken lever utan nån som helst respekt för nästa generation”. Det är bara att kolla in statsskulden.

”Allt inom staten, ingenting utanför staten, ingenting mot staten”
Vi firade ”Barnens dag” fram till 70-talet, och den sköttes av ”Barnens dags förening” som sen krossades av samhällets alla regler, påbud, lagar, skatter och eftersom det var en förening dög det inte för allt ska vara statligt i Sverige.

Cypriotiska tidningar