Lite skillnad på företagsklimatet

Min älsklingstaxichaufför Seral fick order av demokraternas partiledare att köra mig till Mehmet, som är partiledarens ekonomiske rådgivare.

Vinner de valet i framtiden ser vi kanske den blivande finansministern
Mehmet, som var en mycket trevlig man, skriver också böcker men i ämnet ekonomi, och det var en stor artikel i tidningen idag med en Mehmet iklädd glasögon på den bilden. De har även kontor i min närmsta stad Girne, där han också bor, även om vi nu var i huvudstaden, på det kontoret. I Sverige skulle vi nog säga att han arbetar på KPMG.

Enkelt
Om man ska sälja manus, eller andra tjänster och varor, utanför norra Cypern ska man ha ett bolag som kallas för ”Free zone” och det som krävs är att man låser in 100.000 dollar på sitt privata bankkonto här på ön i två veckor, sen kan man använda dem eller återföra dem till Sverige t.ex. Banken ska således skriva ett intyg på att man har det.

Det är bara regeringen här som vill se att man är seriös, och en hel drös papper ska in bland annat ett av dem kopierat pass vars fotokopia ska stämplas i princip i regeringskansliet.

Exportbolag
När man har sitt bolag kan man sälja mot hela världen, men inte här på ön, och bolagsskatten är då 0%, och lyfter man lön ur bolaget skattar man mellan 10-25% beroende på hur mycket lön man tar ut. Det är vad alla andra betalar i skatt, som jag har talat med. Säljer man mot Sverige, och har det som sin marknad, momsar man i Sverige, vad jag vet. (Jag är ingen expert.)

Då kan man fråga sig varför det är så stora skillnader mellan Sverige och detta land, som har ett fungerande försvar, en superfungerande polis, skolor och sjukhus, och oss?

Det finns säkert många skäl men ett är att Facebook skulle aldrig i livet få 100 miljoner
Inte skulle man betala 1 miljard, 1 000 miljoner, till PR-byråer vars uppdrag är att få unga att dricka mindre heller. Det fixar föräldrarna gratis här. Staten här håller sig till det de ska; polis, försvar, sjukhus, utbildning. Det är lag på att det ska vara så även i vårt land – vem bryr sig?

Det finns inga statliga projekt i vår mening så långt ögat når
Vi har någon form av projekthysteri men ingen fungerande polis, inget försvar och för varje pistolskott eller våldtäkt som sker på öppen gata kan man påstå att den svenska staten levererar inte. Då kan man ställa sig frågan varför man ska betala skatt i ett land som inte kan skydda sina medborgare när det finns andra som kan, och vill det.

Vi talade också redovisningskostnader
Redovisningsträsket i Sverige är välkänt, och det finns folk som betalar 10-25% av hela sin omsättning till redovisningsbyråer. Vår byråkrati innebär att kostnaderna för att ens driva bolag överstiger tiodubbelt vad man betalar i andra länder för samma sak; ge staten en säkerhet att skatter betalas t.ex.

Enorm skillnad
Kostnaderna för att sköta redovisningen i ett sådant litet bolag som vi talade om idag ligger runt 7-800:- per månad, och det är vad andra företagare sagt mig också här att de betalar, och i andra länder. Det är skillnad på 8-9000:- per år och 100.000:- som man mycket snabbt kommer upp i. Det jag kunnat få fram genom åren är att en normal företagare betalar 2-3% max av sin omsättning för att papper ska skötas på ett korrekt sätt. Inte 10% – 25%.

Nu har varken jag eller andra normala företagare några 100 000 dollar i fickan men det är givet att folk har gott om kontanter här om de betalar 10%-max 25% inkomstskatt. Vi företagare ligger runt 85% om man tar med allt. (40-50% inkomstskatt 30-33% löneskatt, vinstskatt.) Kostnaden för att sätta upp ett bolag här och få hjälp med precis allt är 4500 dollar.

Tvärtom, som vanligt
Vi får behålla 15.000:- i egen ficka och skicka 85.000:- till en stat som inte ens har en poliskår som bryr sig det minsta om kriminaliteten mot företag. Här behåller man 85.000:- och skickar 15.000:- till en stat, som har en fungerande poliskår. Det är nog inte märkligt alls att vi haft en bolagsflykt sedan 20-25 år tillbaka eller att e-handeln ökar hos oss liksom att Securitasaktien tuffar på uppåt jämt.

Ett hinder
Regeringen här låter en utlänning driva ett Free Zon-bolag men den utländske ägaren får bara äga 99,99% av bolaget för en skärva ska ägas av en turkcypriot. Jag gissar att man vill förhindra brevlådebolag.

Sen blir det krig
Sen ska man inte glömma bort att SKV brukar starta världskrig mot de företagare som flyttar, och de säger bara: ”Vi tror inte på att du har flyttat.” Sen sitter de i Sverige, och skönstaxerar folk år efter år som bevisligen inte bor i landet längre. Första året får man en miljon i skuld, nästa två…

För att anses ha lämnat landet får man inte ha ”varaktig anknytning” – inte äga aktier i eget bolag, inte äga fastigheter, utom en enkel sommarstuga, eller bostadsrätter i Sverige, och jag har träffat flera genom åren som lämnade Sverige redan på nittiotalet, och som bevisligen inte bor där och inte äger något; det är krig ändå.

Attitydskillnad
Min älsklingstaxichaufför till vänster, och Mehmet till höger
En stor skillnad är givetvis att de gillar företagande och kreativitet här, och jämställer inte en företagare med en AIDS-smittad, som en bloggstammis skrev igår. Jag ser prov på det dagligen i hela samhället, och det är en av de saker jag trivs med. Vi hyllar kriminella och här hyllar man kreativa.

Jag har frågat förr vad som händer om man blir allvarligt sjuk som företagare här, och då får man betala sen när man blir frisk. Hemma sätts vi i personlig konkurs mycket fort, och jag känner personligen folk som legat i koma efter en trafikolycka som efter uppvaknandet upptäckte att SKV krossat dem för att skatten inte kom in på minuten den 12:e.

Det är sinnessjukt att jag ska behöva vakna varje morgon, år ut och år in, glad för att jag är frisk och fullständigt livrädd för att jag ska bli allvarligt sjuk. Den skräcken delar jag med de flesta företagare i vårt land, och jag tycker att man ska ge det rätt ord; terror.