En läsare intervjuar

En av er läsare har bett om att få göra en intervju med mig, och här är den:

Du började skriva väldigt tidigt och var snudd på att debutera redan i tonåren. Vem hade Lena Holfve varit idag om så hade skett?

-Då hade jag förmodligen varit död… Jag var 30 år då jag debuterade, och författarinnan Anna Wahlgren sa mig ordagrant: ”Alla manliga journalister kommer att vilja knull… intervjua dig! Kom nu ihåg att i det här landet blir man berömd på fem minuter!”

Du brakdebuterade med ”Älska lagom”. Hade du tacklat stormvågorna annorlunda idag eller tycker du, så här i efterhand, att du skötte det hela bra?

– Du menar att jag inte skulle stå på toaletten och spy i fjorton dagar? Det är nog bara jag och Lundell som har brakdebuterat på det viset… Jo, jag skötte det bra! Jag sa till förlaget att nu rymmer jag till Gotland, och tar bara TV, och allt annat får vänta.

Min förläggare blev sur men gick med på det, och sen var det TV varje dag en hel vecka… Jag minns att jag kom till lånehuset en kväll, och tidiga Aktuellt sändes, och min då mycket lilla dotter sa att hon hade två mammor; en inne i TV:n och en i dörren…

Kort efter debuterade du inom skönlitteraturen med deckaren ”Häktad på sagolika skäl”, som ordvitsigt kallades för en sagolik debut av media. Du skrev endast en till kriminalroman: ”Mordet på Törnrosa”. Varför blev det inte fler?

– Det kan jag faktiskt inte svara på riktigt. Förlaget köpte in en tredje, som hette ”Garagemordet” och jag fick sedvanligt förskott, och den gamle förläggaren slutade och en ny kom, och han lyfte ut den för han gillade varken den eller mig. Jag slutade som författare straxt efter och det var då när förlagsbranschen hade väldiga problem med sig själva, och som ”Piratförlaget” på många sätt stack hål på.

Det ryktas nämligen om fler…
– Nej, nu skriver ”alla” deckare och den typ av deckare som finns kommer jag inte att skriva men jag har faktiskt en helt ny genre i huvudet. En helt ny typ av deckare!

En del författare tycker att det är knasigt att lära ut hantverket. När du slutade som yrkesförfattare valde du att driva en skrivskola. Varför gjorde du det? Och vad fick du ut av dessa år?

– Det är bara snåla… Det var först efteråt som jag förstod att jag faktiskt bibehöll mitt eget hantverk genom att just lära ut det. ”Homines dum docent discunt”.

Du har skrivit böcker om bl a fosterbarn, alkoholmissbruk, tonåringar och relationer. Din blogg vittnar även den om en stor bredd. Varför tror du att du inte har snöat in på ett område?

– Om jag nu inte har det? Jag bestämde i andra klass att jag skulle bli författare, och mellan 16-30 års ålder jobbade jag bara med människor; Barnens Ö, Långbro sjukhus, fosterbarn, SöS akut, ålderdomshem, övervakare, Stockholms Tingsrätt o.s.v och sen var jag yrkesförfattare i cirka femton år, la av över en natt, och bestämde mig för att aldrig jobba mer med människor utan bara inom näringslivet. Det är vad jag kallar för en gedigen författarutbildning!

Har du en hjärtefråga?
– Jag tål inte brottslingar och jag tål inte brottsoffer… Jag är extremt stolt över att en dubbelmördare, som jag var övervakare åt, sa om mig: ”Det här är min övervakare, och det är hon som har fått mig att förstå att jag är helt felknullad. Allt jag gjort ska man inte göra och tvärtom! Nu gör jag precis allting TVÄRTOM, och det funkar!”

När du var yrkesförfattare var det inte svårt att se att du var före din tid. Din bok om alkoholmissbruk, Botten upp, var nog tjugo år före sin tid. Hur ser du på det idag?

– Privat är det jobbigt att ”se före” och som författare är det en förutsättning egentligen. Du kläcker en ide´och tänker 2011, och skriver 2012 och boken kommer ut 2013, och den måste komma i tiden. Mina böcker har alltid kommit ”i tiden” och dragit igång den debatt jag har velat dra igång men de är också, som du säger, tjugo år före sin tid. De borde komma ut nu!

Är det inte knepigt och jobbigt att inte alltid vara förstådd av sin samtid?
– Mer förr, än nu. Jag är så van vid det, på något sätt. Det bara är så.

Det är få författare som driver sin research så långt som du. I ett par år kan du köra runt i en flashig bil för att sedan rulla runt i en skrothög. Varifrån tror du att detta tillvägagångssätt kommer?

– En morbror! Jag älskade honom, och han satte verkligen saker och ting på sin spets. Han sa min far: ”Folk lyssnar aldrig på varandra!” och min pappa sa: ”Jo då!”

På nästkommande fest presenterade han sig för alla som; ”Goddag, jag heter Åke Korumpensköld!” och ingen reagerade, och han sa till min far; ”ser du nu att folk inte lyssnar!”
– Jodå, sa pappa, det gör de nog!

På nästkommande fest presenterade han sig som; ”Goddag! Jag-har-dödat-min-svärmor!” Ingen reagerade… Pappa fick ge sig…

Du har sagt att det var roligare att skapa nya tjänster på Internet än att vara Åsiktsmaskin i media. Vad har åter fått dig att bli Åsiktsmaskin i ett medium som Internet?

– En blogg är ett kalasverktyg om man vill ”sjunga upp” sig och sniffa på hur publiken är idag. På ytan kan jag nog se ut just som en ”åsiktsmaskin” för att jag gräver i dagsaktuella händelser men jag hade egentligen lika bra kunnat träna utifrån en kokbok.

Om du ger dig in i bokbranschen igen, och ger ut böcker som går i samma anda som din blogg, kommer nog en av de vanligaste frågorna att bli: ”Finns det inget bra med Sverige?” Vad skulle du svara på det?

– Jag är rätt orolig för Sverige, och givetvis finns det såväl bra människor i landet som det finns företeelser som är ”bra”. Jag tycker t.ex. att det är ”bra” att man kan gå på universitetet utan att det kostar skjortan, och jag vill gärna ha en offentlig sektor där plånboken inte avgör utifall du ska kunna hjärtopereras eller inte.

Men får utvecklingen fortsätta kommer ingen att varken kunna gå på universitetet eller hjärtopereras… Det är mindre bra!

Norge ligger etta på FN’s lista över bästa länder att bo i. Vad hade Holfve skrivit för böcker om hon hade blivit en norska istället för en svenska?

– Då hade Holfve hyllat sitt land som stod emot och inte gick med i EU, grattat landet till oljan, och folkvanan att gå på tur.

Och till sist den oundvikliga frågan: Går det att rädda Sverige?

– Nej, jag är rätt övertygad om att vi är på väg i 200 kilometer i timmen rakt in i fascismen, och den kommer att bäras upp i huvudsak av korkade och helt obildade brudar födda på 70-talet.

Men efter 30-40 år gör förmodligen kristna revolution eller så invaderas vi av folk som vill ha vatten, åkermark och luft och de kommer att vilja utrota oss, bokstavligt.