På span efter energiskiftet

I mitt förra inlägg hade vi en ur folket som främst reagerat på harmfolk som gjort frågan om ”kristenhet” till sin, och här har vi nästa, som jag ska försöka förklara, så gott jag kan:

Olof Åkerlund, på Sydsvenskan, har satt ner foten mot författaren Birro, och det här står för – i mina ögon – att nu ”avlivar” vi den tredje dimensionens folk.

Kulturmannen är död -även om han inte vet om det ännu, och i mina ögon är Birro lite vaken ibland, det händer att han ser viktiga saker, men han sköter inte AA, och det märks lång väg, och vi vet att då försvinner inte självcentreringen, som slutligen blir helt absurd, och inte heller projiceringarna och egoismen, och de känner fel. Birro saknar också respekt för AA för han bryter mot deras traditioner för ofta, aj, aj, aj.

Åkerlunds svar till Birro är ett punktprogram, och om du har gått min ”inbyggda kurs” nu i alk-drogmissbrukskunskap ”ser” du att det Åkerlund reagerar på är alk-drogsymtomen. Det är inte troligt att han ens vet om att det är vad han gör utan han är nog främst supertrött på egoister.

Vi har en läsare som tampas med en alkad handlare som kör harm, hat och hämnd och som har snott posten av vår läsare! När tre, fyra miljoner känslomässigt friska svenskar börjar sätta ner just foten kommer det att ge avtryck, och sköter de detta på rätt sätt kommer de att rädda landet.

SVAR DIREKT FRÅN OLOF ÅKERLUND

Bäste Marcus,

Kanske beror det på VM, men när jag tänker på dig så tänker jag på en viss sorts fotbollsspelare.
Någon som i frustration över att inte hinna fram till bollen ändå slänger sig efter motståndaren. Det verkar inte ens vara en medveten handling. Kanske är det därför spelaren efteråt ser så förvånad ut och sträcker bak sin armar. Jag? Har jag gjort något? Han går fram och klappar om sin motståndare, hjälper honom att resa sig.

Du skriver ett onyanserat personpåhopp på en blogg. Mer som ett bett i axeln än en glidtackling. Det hade kanske varit bättre för matchen om spelet bara fortgick, men med en linjedomares pliktkänsla kände jag mig tvingad att höja flaggan. Plötsligt är du lugn och ödmjuk. På väg till Venedig.
Jag efterfrågade en bättre debatt. Den skulle kunna sammanfattas i sex punkter:

1. Tro inte att allt handlar om dig.

Länk hela texten och till Birros text

 

10329157_715641448501656_1619885875255262453_n

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds