Sedelärande historia

Handlarens thailändska kärleksaffär
Ted säljer sina tillgångar i Wales och satsar alla pengarna på den thailändska flickvännen Tips familjegård. Efter ett tag börjar deras förhållande gnissla. En historia om vad som händer när människor reduceras till varor. Källa

Det är en dokumentär, om en engelsman som går ner sig allt djupare, och som gifte sig med en thailändska, som drömde om en västerlänning, och som fick en lat ölman. När han var full och slet av henne ett arm- och ett halsband la hon ner honom, och eftersom utlänningar inte kan äga något i Thailand tar kvinnan allt.

På slutet hade han en väska kläder, och menade på under hela dokumentären att han bara hade blåsts, men det ser man rätt tydligt att han inte blev rakt av utan det som egentligen händer är att den thailändska kvinnan inte går in i medberoende. Hon vill inte ha en kis som sitter passiv på verandan, och halsar öl hela dagarna medan alla andra arbetar.

Det var också en hel del intervjuer med andra västerländska män som hade tagit sig till Thailand, för att skaffa lättflörtade damer, och som satt i skiten, och en bidragande orsak är att man lär ut i Sverige att asiaterna är svaga, underlägsna – är ju bara vi som är bra – och då hugger man i sten för de jag har träffat har starka psyken och viljor.

1662280_688146281236076_1593125757_nFolk i väst uppfattar mig som stark, och jag är en mes i jämförelse med min kompis Linda i Indien, som absolut räddade livet på mig vintern 2012, för hon styr hela gatan, sin man, två söner, 20 turister åt gången, och samtliga kusiner med järnhand och insjuknar du, och hon gillar dig, sitter hon vid din sida dygnet runt i dagar, veckor, månader. Gillar hon dig inte dör du väl…

Kvinnan i filmen säger också att vänskap och äkta vänlighet är inte till salu, hon fryser ut ölmannen, och jag har svårt att tro att man på sikt kan ”köpa” sig fruar i Asien, eller för all del män eller vänner, för de asiatiska vänner jag har är människor som ramlat in i mitt liv främst då jag har varit svag, och framförallt sjuk. Männen som åker dit träffar nog främst prostituerade som lika bra kan ha en kund.

Många alkade män vill bli ”lurade”, för då slipper de ta ansvar och kan då som denne King Baby tycka synd om sig själv, och väst producerar ansvarslösa män, och så kan han halsa lite mer bers, och jag förstår att de åker på stryk för det är nog betydligt lättare att dansa runt med en svenska, med svag självkänsla, för asiaterna har inte det. Jag uppfattar dem som människor med en stark integritet – som innebär frihet från självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare.

Mannen säger att det värsta var inte att hon frös ut honom utan att hon öppet föraktade honom så han ”måste” lomma i väg.

Han trodde alltså att man kan sitta på en veranda, och inte göra ett skit, mer än att halsa öl, och betala en massa prylar, bara man skaffar sig en thailändska  och något värre förakt för kvinnor och asiater än det får man väl leta efter.

De lurar sig, grabbarna, för det är betydligt lättare att få tag på medberoende svenskor än thailändskor, tror jag, och filmen visar väldigt tydligt att denna kvinna inte köper hans stil, och i hennes läge har vi åtminstone tjugo svenska författarinnor som har skrivit böcker om hur hemskt de har det, och hur hemska deras män är som de lever med år ut och år in, och de blir bara fullare.

För att ta Linda i Indien som exempel har jag själv sett hur hon förvägrade sin man att ens sova i huset en gång då han hade druckit en halv lättöl – i det huset super inga karlar, och på morgonen ska de upp, och iväg och arbeta, för annars lär de inte ens få mat än mindre värme, vänskap, närhet, sex, nada. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle hända om en av sönerna drack en pilsner. Då vill jag inte vara där. Ouu, nej. Inte de heller.

Men, det vi ska känna när vi ser filmen är att det är synd om honom som enbart har blivit blåst – västerlänningar är skelögda mesar.