Tonårsflickor

Alla äldre minns vem Carl Lidbom var, och för yngre kan det sägas att han var en av de absoluta s-topparna på 80-talet. Han bodde med sin polioskadade fru i Vällingby sedan 50-talet, och hon var en medlem i min grupp i Stockholms Tingsrätt i många år.

Lena var i botten jurist, och en helt underbar människa, om än rätt orörlig, och vi kände varandra väl och jag var t.ex. toalettassistent. Lena hade fosterbarn, och en dag sa hon mig att hon inte vågade ha det mer.

Calle kom att bli alltmer känd, och journalistkåren missuppfattade det mesta jämt
De vill ha sina sensationer. Carl har själv skrivit i en bok om att han och Lena hade en överenskommelse, sen 50-talet, att Calle kunde ha så många älskarinnor han bara önskade – men han fick aldrig skilja sig. Det gjorde han inte heller. Deras samliv upphörde på 50-talet då Lena blev sjuk. Calle älskade Lena synbart.

Det hände att journalister ringde Lena, och de var mycket upprörda, och skrek ut att Calle setts på stan med någon donna. Hade hon någon kommentar? De kunde ringa tre på natten. Lena lät journalisterna hållas ett tag, och sen brukade hon säga:
– Är det du eller jag som är gift med honom?

Det var väldigt, väldigt, väldigt mycket sexsnack runt Calle, och i samma takt som Sverige började sexualiseras svårt, och Lena vågade därför inte ta risken längre, att en jänta på 14 år spelade ut den nyupptäckta sexualiteten, vilket de inte sällan gör och speciellt i Sverige, varför Lena upphörde, sorgligt nog, att ta sig an fosterbarn, och pojkar orkade hon inte med.

Det här kommer att fortsätta länge till eftersom dagis-fritidsfröknar samt lärare är så sexualiserade som de är i Sverige, och de sätter sig heller aldrig in i frågan på djupet.

Calle var en gentleman
När taxikillarna strejkade i Paris gick han till fots ut till Orlyflygplatsen för att köpa en flygbiljett till mig som ville hem. Det var då han var ambassadör i Paris. Calle var alltid korrekt mot t.ex. mig eller Ingrid Thulin, som ofta var där. Jag gillade Calle skarpt, och det var rätt ömsesidigt.

Knepiga utredningar
I denna tid, och nu också, sades det alltid att barn aldrig ljuger. Det är nu inte det minsta sant. Senare hade jag en jänta under mina vingar som kom hem och illvrålar att en handlare hade varit på henne, och jag vet aldrig vad jag ska tro för just det barnet har alltid varit en Drama-Queen, och sätter en ära i att vara det. ”Det är kul att se hur folk reagerar.” Men hon vrålade på ett uppriktigt sätt varför jag kom att ringa polisen, inte till växeln utan till en kriminalkommissarie som jag kände.

Jag blev inte direkt munter då han sa att jag omedelbart skulle kartlägga var fadern, bröder, halvbröder, manliga grannar, kusiner, manliga lärare befann sig just denna kväll. Om en ytterst nära anhörig förgriper sig på en tjej kan de lägga ut det på en handlare, som inte har gjort ett dugg, för de vågar inte säga vem det är.

Sex, sex, sex…
I slutet av 80-talet går vi in i sexualisering, och idag känner jag ingen vuxen man som vill vara ensam med svenska barn. Det vågar de inte, de gör som Lena gjorde – avstår – och tyvärr får barn i Sverige idag mycket lite bekräftelse eller kärlek, och jämför jag med turkcypriotiska barn och ungdomar, som kramar allt och alla, är det tragiskt det som har skett i Sverige.

Jag hade barnbarn här, och min älsklingstaxichaufför Seral sög omedelbart en fyraåring och hivade upp henne i knäet, och började pussa henne på håret, och kallade henne ”Prinsessa!” och jag fick magknip i en minut tills jag läst av mammans reaktion. Hon är svenska men hon ringde inte till polisen. Förmodligen såg hon vad jag såg; Prinsessan njöt, och ville sen knappt att Seral skulle gå hem. Han själv är helt oinformerad om hur svenskar tänker, och jag kommer inte att tala om det.

Det finns jurister som talar om 50% feldömda
Vi har också mängder med våldtäktsmål där fäder har dömts, och några år senare erkänner döttrar eller grannflickan att de ljög, men det blir bara notiser i tidningarna, för den allmänna hållningen är att alla män är pedofiler och våldtäktsmän och barn ljuger aldrig.

Tolvåringen befinner sig i puberteten. Flickornas försprång märks tydligt nu. Pojkarna är småkillar ett tag till – först kring fjortonårsåldern börjar de visa att de faktiskt ska bli män en dag, medan flickorna redan i elvaårsåldern ofta både kan menstruera och till kroppen te sig som fullt utvecklade kvinnor.

Det finns skäl förmoda att på samma sätt som kroppen, genom den fysiska utvecklingen, visar beredskap till fortplantning, förbereds tolvåringen psykiskt för det som komma skall. Vare sig han medvetet tänker på saken eller inte, går han i sexuell beredskap, och det kan – speciellt för de tidigare utvecklade flickornas del – ta sig det uttrycket att tolvåringen tror att alla andra är oavlåtligt intresserade av sex.

En far som ger sin dotter en oskyldig godnattkram och klappar henne på ryggen under kramen kan alltså få sitt uppträdande ventilerat bakom lyckta dörrar på ett sätt han aldrig skulle kunna drömma om: »Det var jättehemskt!

Pappa kladdade på mig! Läs mer – Sanning och konsekvens, av Anna Wahlgren.

Calle i KU

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds

7 kommentarer

  1. Statens tvångsomhändertagande i de socialdemokratiska länderna Norge och Sverige verkar inte skilja sig åt nämnvärt.

     http://statan.se/story.php?title=polsk-tevekaendis-fritog-barn-ur-norsk-fangenskap

  2. Bästa Lena,
    kåta unga flickor som inte fattar vad de sänder ut? och män som inte kan rå för att de tänder på det?

    Flera inlägg kring hur ”barn” betér sig och vad det innebär för de vuxna och samhället i stort har du nu producerat. Väldigt illa dolt i AW´s ”sak” dessutom.

    Hur några till dig kända kompisar gjort upp om sitt samliv/sexliv har väl knappast att göra med sexuella övergrepp på tonårs-och/ eller småbarn?

    ”Lolita” är död, leve Lolita.

    Vuxna är vuxna- barn är barn.

    Med vänlig hälsning.

  3.  Nej, jag menar nog inte att några män ens plockar upp signalerna.
    Jag menar att unga flickor ofta ljuger eller feltolkar. Vi har också en trave rättsfall som handlar om det.

    Sammankoppla inte det med övergrepp. Jag vet att de finns också och har dömt i sådana mål.

    Lena

  4. Bästa Lena,
    I samma stund som du länkar till AW´s bok och snackar om ljugande tonårsflickor och sex har du tagit ställning på ett icke klädsamt sätt utifrån dina egna tidigare deklarerade ståndpunkter.

    Jag försöker förstå hur en intelligent kvinna med helikoptersyn så totalt tappar bäring.

    ”Friends to the end” får en helt ny innebörd.

    Vet inte om det beror på en nostalgisk blind fläck eller dåligt minne men jag har läst en del av dina tidigare publicerade texter och finner dem inte kompatibla med din nutid.

    Jag har dock inte tolkningsföreträde så jag nöjer mig med att påpeka detta ur en läsarsynvinkel.

    Ha en bra lördag.

    Med vänlig hälsning
     

     

  5.  Då får jag vill skriv fler artiklar då utan AW inblandad. Jag har haft femton fosterbarn och fått ungefär är 6000 läsarbrev på 80-talet ifrån inte minst flickor.

    Du är svensk, och ni kan inte skilja på sak och person.

  6.  eller hur?=)

    Jag representerar hela svenska folket. Skåningar är dryga smålänningen snål och månen är en god rund ost.

  7.  Nej, du är bara barnslig, ingen representant för ngn annan än din egen tankelåda. Nu får du inga fler svar av mig eftersom jag inte uppfattar dig som seriös.

Kommentarer inaktiverade.