Fel offentliga personer

En ”offentlig person” är egentligen en samhällsbyggare
plurabild2_17669c
De är personer vi avlönar inom stat, landsting och kommun, och de ska granskas av media; ”den tredje statsmakten”. Det är för att de inte ska kunna bli korrumperade.

Under främst de sista tio, femton åren är en ”offentlig person” istället t.ex. en skådis. En av de första som byggde varumärke som ”offentlig person” var Christina Schollin.

abKändisen har blivit den ”offentliga personen” i Sverige, som är det enda landet i hela världen där du kan förtala enskilda och bolag, och komma undan med det.

Första gången man gick över gränsen, som jag minns det, var då Husmodern hängde ut skådespelerskan Lena Nymans äggstockar på löpet i början av 80-talet.

Författarna har i allmänhet klarat sig
Det beror på att de är skrivkunniga men annars är numera t.ex. konstnärer en ”offentlig person” och man har gått ifrån att syna maktfolk; politiker, tjänstemän, och gått över på skådespelare och andra kändisar. Därmed har media i princip förlorat sin tidigare mycket viktiga roll.

Få författare kör privatstuket, för att sälja, och det är väl främst Läckberg som har satt det i system via sin PR-byrå, just för att hon är skrivkunnig lär få medier skriva egna privat-artiklar, utan de kommer ifrån hennes egen PR-byrå.

Det finns ett mönster i det här
Under tiden då en individ utvecklar beroende blir de som besatta att kolla in de som är värre, och man kan tänka sig att tanken blir; ”Så där illa ute är i vart fall inte jag!”

Tidigare gick de förbi Björns trädgård, kollade in parkbänkarna, och sa detsamma, och idag limmar de AB och Expressens förstasidor med det jag kallar för ”drognytt med väder”. Vissa dagar är förstasidorna helt upptagna av konsekvenser av drogande; en har kört in med en truck i en villa, nån kvinna ihjälslagen, kändisen i USA eller i Sverige har lagt in sig på rehab. Det står för att redaktionerna är nedkrökade, och sommartid lättar det på grund av semestervikarierna.

Allt mer sällan granskar man de riktiga offentliga personerna
Mike Kristiansson
Det här är ett stort problem av flera skäl som du kan räkna ut själv, och om vi backar bandet och kollar in Ebbe Carlssonaffären från 80-talet kan vi tydligt se att då fick folk avgå. När vår statsminister säger nu att ”Ryssland förmår inte angripa Sverige” går ÖB ut och säger ifrån att det där är nys men statsministern sitter kvar. Inte en käft gräver upp om människan ljuger medvetet eller inte, och för 30 år sen fick du sparken om du ljög oss upp i nosen.

Jag har t.ex. kollat vad Götblad håller på med, och en illa skriven utredning, nån artikel är producerad på flera år, och lönen ligger säkerligen runt miljonen. Hon är en offentlig person som ska granskas.

Kändiseriet har utvecklats för att lära oss av med vårt eget privatliv
Men det tjänar också syftet att vrida ”utredningar” från politiker och tjänstemän över på mediahororna och mängder med artister har exempelvis bloggar där de lägger ut sina privatliv och bilder på sina barn dagligen, och som förmodligen kommer att bli rasande senare över att de utnyttjades som varumärkesbyggare.

Jag hämtar material ifrån min privata vardag om det anknyter till det jag vill skriva om; t.ex. hur det är att lämna landet och bygga upp en ny tillvaro. Men om jag var yrkesförfattare (igen) är jag inte en ”offentlig person” för det är mitt arbete; artiklar och böcker som ska tala, inget annat. Idag vet folk mer om Pluras liv än Götblads, och det är fel och det är ett bekymmer.

Det är i princip Rikspolischefen, statsministern, och 20 000 andra som borde lägga ut privatliven
Så vi får syna att de inte super på tjänstetid, reser på privata spritfestresor till USA samt ha koll på vilka de umgås med för de är verkligen de som är ”offentliga personer” – inte skådisar, musiker, författare, TV-folk.

Guldbaggen 50 år: Ebbe – the movie
Svensk dokumentär från 2008. Historien om Ebbe Carlsson, en medelmåttig bokförläggare som blev en av Sveriges kändaste människor under slutet av 1980-talet, är också historien om ett skört och genomkorrumperat politiskt system. Genom en enda person ges en avslöjande inblick i en mycket speciell politisk era i Sveriges historia. En film av Karin af Klintberg och Jane Magnusson.

Jag minns givetvis hela Ebbe Carlssonaffären, och det vi kan fundera över är likheten mellan Ebbe Carlssons glänsande självförtroende och det Carl Bildt alltid har haft på samma sätt, och det blir lite ”Kejsarens nya kläder”, och blottar det grundläggande usla självförtroendet många har.

Killar som Ebbe, och andra manipulativa människor, kan flänga in i en grupp och säga vad som helst som låter bra… Ebbe-affären ledde till att JM folk fick avgå i mängs och trängsel bland annat JM Anna-Greta Lejion.

Vi har problem med att Sverige är ett paradis för mytomaner, och inte minst Sture Bergvall visar det
Ebbe the movie. Vad tillförde den? Ingenting, ingenting.
Om jag ska leverera ett scoop om Ebbe Carlsson, så är det att han dog ensam på sjukhuset, det fanns inga vänner där med honom. Han dog ensam, sorgligt tråkigt. Ändå vill media göra gällande att han dog ”tillsammans med sina vänner”, bara för att han dog på avdelning 54 på Huddinge Sjukhus.

Nå, varför är det viktigt? Jo, av den enkla anledningen att media vill dramatisera och göra Ebbe Carlssons liv till en dokusåpa, för att använda en anakronism. Läs mer
Ebbes hemliga agenda

Lena
Lena var en ytterst aktiv och samhällsengagerad författare verksam i Rabén&Sjögrenhuset mellan 1984 och 1992. Bibliografi Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögren Botten upp (1989), R&S Utanför (1989), R&S Könskriget (1988), R&S Fyy 17! (1987), R&S Huddingegruppen: "-norra Europas främsta narkotikaspanare-" (1986), Pseudonym - spökskriven åt Gösta Claesson, R&S Mordet på Törnrosa (1985), R&S Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia Häktad på sagolika skäl (1984), R&S Älska lagom (1984), R&S Våra undulater (1981), Pseudonym: Lena Andersson, R&S Skola i fosterland : en bok om skolan (1970), Medverkande "Indoktrineringskampanjen", Gidlunds