– Vilken vacker kjol du har!

Det sa en kvinna till mig vid en busshållplats på Birger Jarlsgatan, och hon talade flytande svenska men bör ha varit andra generationens invandrare med ett ursprung ifrån sydamerika, och jag tackade henne men för övrigt är det tyst, så tyst… och alla är klädda för begravning; svarta skor, svarta nylonstrumpor, svart kjol eller vanligare långbyxor, svart tröja och svart jacka och det är bara handblomman som saknas.

Vad är det ni begraver?
Jag hade inte satt på mig min långa kjol för att reta upp stockholmare, som inte är några stockholmare för de är inflyttade, eller ens för att testa hur de reagerar inför en indisk kjol för jag hade bara glömt bort var jag var. Jag tänkte inte ens på min kjol innan den 30-åriga kvinnan tilltalade mig.

Eftersom jag är en riktig stockholmare är det känslomässigt svårt för mig mellan varven att besöka Stockholm därför att hela staden är ockuperad inte minst av JM Bygg, Ikanobanken och HSB med flera som bygger gränslöst fula lådor precis överallt vars fasader inte lär hålla mer än i maximalt tio år. Många har redan synbara fuktskador vars konsekvenser unga inte känner till – än.

När jag växte upp i Stockholm var vi ungefär en halv miljon människor, och du kunde inte gå en enda gång Hamngatan upp och ner utan att stöta på folk du kände. Sen plötsligt inträffade något som kom att förstöra Sverige mycket fort och djupt, och det var tvångsförflyttningarna ifrån Norrland och Hjalmar Mehr.

Vi protesterade rätt mycket på den tiden
Kårhuset, gasklockan och almarna i Kungsan ockuperades, och 90% av de ledartyper som fanns återser jag på TV idag, och sen 30 år tillbaka, för staten köpte upp dem och det kanske var enda sättet att få tyst på dem? De bor nu runt Birger Jarlsgatan eller i Gamla stan, Östermalm och på Söder, och deras barn bor i bostadsrätterna i ytterkanterna, och samtliga är i princip deprimerade med döda ögon och håglös blick, och 20-25% är synbart alkoholiserade.

Jag lämnade en etagevåning på Kungsholmsgatan 17
1907618_445319218937323_5585088669848872473_nFörmodligen kostar min gamla hyresfemrummare 20 miljoner här och nu idag, även det huset är ombildat till bostadsrätter, och när jag ser tillbaka kan jag uppleva tydligt att jag har frestats många gånger att leva det liv ”alla” gör idag, och jag har undkommit varje gång. Det finns en myriad minnen i mitt huvud av folk som sökt dra in mig i politiken, och jag hade kunnat vara en av alla dessa superrynkiga, sminkförstörda 60-åringar som finns i T-banan, som ägnat ett helt liv åt politik och byråkrati, och jag hade säkert haft 50-60.000:- i månaden i pension och bott där på Kungsholmsgatan 17, en attraktiv adress.

Jag vill ha bra människor omkring mig
Just nu är det begravning, för familjens äldste har dött i sin lässtol, men nya har fötts, och berättar jag i Indien om våra bostadsrätter ser de omedelbart att man säljer luft för miljoner. Du äger dem inte ens. Du köper rätten att bo men du får inte bestämma över den, inte ens hyra ut den. Du köper ett medlemsbevis i en förening, och mängder med folk gjorde det även på 90-talet, och när föreningarna sen kraschade stod de där och fick betala folk för att de ens skulle flytta in.

Manipulationer är ondska
Här är de vanliga, och har blivit det ”normala” men det är också det sjuka med Sverige – allt onormalt har blivit normalt och vice versa. Det är inte ”normalt” med tre, fyra tullare som sitter på Arlanda och snackar om artister jämt när man passerar dem. Det normala är att de stoppar folk och kollar upp vad folk är för ena, och vad de ska in i landet för? Det är inte ”normalt” att handikappade får åka färdtjänst två gånger om dagen för att bajsa och kissa. Det är inte ens normalt med ett totalt omänskligt samhälle, och jag vet inget annat som har dödstysta och inte sällan drogade kulturarbetare. Det var ett geni född på 70-talet, som sa mig nyligen: ”Jag delar upp Sverige i före och efter Tage Danielsson”.

Min första trea i Fruängen kostade 345:- om jag minns rätt
Räknar vi upp penningvärdet borde den kosta runt 1.200:- idag men det gör den inte för den ligger säkert runt 8.000:- och jag vet inget annat folk som betalar ofta mer än 50% av sina disponibla inkomst bara för att bo. Hyrespriserna och bostadsrättspriserna är manipulerade, måste vara det, och jag minns då bostadsbidraget infördes för hyrorna fördubblades på bara några år.

Men allt började med den där tvångsförflyttningen ifrån Norrland, som var gigantisk, och miljonprogrammet drog igång. Man skulle bygga en miljon bostäder på kort tid; Bredäng, Sätra, Skärholmen, Fittja för att pula in alla dessa norrlänningar nånstans och när det var klart tvingade man ett helt folk att dubbelarbeta, och lejonparten har inte haft någon real löneökning på 30 år. Det som har hänt är att man tvingat ut alla vuxna i arbetslivet, och sen får barn, gamla, sjuka klara sig bäst de kan och vill.

Svenskarna har tappat bort allt mänskligt och kärleken samtidigt som allt har sexualiserats
Nu på morgonen ska jag till Sophiahemmet, ännu en tur i T-banesystemet, och det ska bli intressant att få se om jag ser en enda levande människa på vägen? Nån med varma ögon istället för döda och iskalla, nån som ser min kjol, idag sätter jag på mig en medvetet, och själv tror jag inte att jag kommer att få syn på en enda och ramlar nån ihop på gatan lär jag bli ensam om att stanna, ta upp nallen och ”slösa” 1.90 på ett samtal till 112, som inte kommer. NMA.0052298

Det riktigt otäcka är att 1984 gav jag ut en bok som heter ”Häktad på sagolika skäl” och Leif Zern skrev att jag gestaltade en själlös stad. Det började alltså för minst 30 år sedan.

Jag vet inte om ni ser det själva men ni är zombies
Vill ni ha tillbaka mänskliga känslor ska ni sätta på korken, och inse att en sån som Plura är planterad för att få svenskarna att kröka ännu mer. En kvinna i 30-årsåldern berättade för mig att hon av en slump fått det rådet av en läkare då hon var 25 år gammal; sätt på korken! ”Alla” dina bekymmer kommer flyga sin kos och du får tillbaka andligheten på ett par månader. Kvinnan gjorde så, och har aldrig ångrat det. Jag själv har aldrig ångrat det därför att det krävs ganska små mängder för att du ska få frusna känslor, och som ett brev på posten efter det kommer döda ögon.

I maj 1971 frågade unga; kan vi andas om 15 år?
Svaret är att nej, ingen andas i Stockholm längre men det har inte med träden att göra. Sverige och Stockholm är en öppen alkoholistanstalt, och det är också skälet till att invandrare är här i snitt i 7-8 år, sen lämnar de landet.

Hjalmar Mehr fick ensam bära skulden för 60-talets rivningsiver. Kanske var den domen för hård. Bo Madestrand läser Björn Elmbrants nya bok om visionären Mehr som ville förvandla Stockholm till en levande storstad.

Natten mot den 12 maj 1971 rasslade motorsågarna i gång. Tretton almträd skulle fällas för att ge plats åt den nya tunnelbanenedgången i Kungsträdgården. Men med en massiv opinion i ryggen lyckades demonstranterna på plats förhind­ra att de gamla träden sågades ner. Fyra poliser skadades vid kravallerna, ett par demonstranter hamnade på sjukhus efter att ha blivit slagna med batonger och rutorna på en kranbil slogs sönder.

Men dagen efter var alla glada, från de anarkistiska demonstranterna till kåsören Kar de Mumma, som förklarade att ”även socialgrupp ett” solidariserade sig med den utomparlamentariska aktionen. Läs mer